Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordligaste utsprånget hvarken af hela Sibirien eller af någon
betydligare del deraf. Den nordligaste udden af Sibiriens
fastland är nämligen Kap Tscheljuskin, den nordligaste på landet
öster om Lena Svjatoi Nos, den nordligaste på landet öster
om Tschaun bay Kap Schelagskoj o. s. v. Namnet, som udden
erhållit af den anledning att det var den nordligaste udde af
Sibiriens fastland, som sågs af Cook under hans resa norr om
Berings sund för omkring hundra år sedan, bör derför utbytas
mot infödingarnes namn Irkaipi.
På det näs, som sammanbinder Irkaipi med fastlandet,
finnes en by bestående af 18 tält. Vi hafva här äfven ruiner!
Nämligen lemningar af en massa gamla husplatser, som
tillhört ett folk, hvilket fordom bott i dessa trakter och blifvit
förjagadt för några hundra år sedan af tschuktscherna, enligt
dessas påstående till några långt bort i polarhafvet belägna
öar. Folket har enligt Wrangel kallats onkilon, och han anför
åtskilliga ganska romantiska sägner om detta folks sista strider,
hvilka lära hafva utkämpats vid denna mot liafvet tvärbrant
stupande klippa.
Löjtnant Nordqvist och doktor Almqvist anstälde
gräf-ningar i onkilonfolkets gamla husplatser och insamlade här
åtskilliga gamla redskap af sten eller ben. Husen lågo flere
samlade på ett ställe. De hafva varit åtminstone delvis bygda
af hvalben och drifved, täckta med jord, och stodo genom
långa gångar i beröring med det fria och med hvarandra.
Sannolikt har deras bygnadssätt varit snarlikt det hus
tillhörande indianstammen Indgeletes vid Norton Sound, som F.
Whymper afbildat i sin resa till Alaska.
Skarnhögarne i granskapet af dessa gamla husplatser
innehålla ben af hval, hvalross, säl, ren, björn, hund, räf, livitfisk
och åtskilliga fogelarter och jämte dem redskap af sten och
ben. Oaktadt dessa saker legat 250 år i jorden, träffades dock
stenredskap, som ännu voro inkilade i sina träskaft, och till
och med de remmar, med hvilka stenyxan varit fastbunden
vid eller inkilad i skaftet, voro ännu i behåll. Liksom hos de
nuvarande tschuktscherna lemnade hvalrosständer åt ställets
dåvarande beboare ett ämne, som i nödfall kunde ersätta
jernet vid beredning af lansspetsar, fogelpilar, fiskkrokar,
isyxor m. m. Äfven hvalben och kanske mammutben användes
i stor skala. De förra förefunnos i riklig mängd. Flere af de
gamla onkilonboningarne voro af tschuktscherna använda till
späckkällare, och på andra tyckas gräfningar hafva anstälts i
skarnhögarne för uppletande af hvalrosständer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
