Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 år sedan så herskande bland indianerna i det inre af
Norra Amerika, att den berömde missionären Hennepin kunde
ställa sig väl med indianqvinnorna och skaffade sig mat genom
att raka deras barns hjessor. De flesta af männen bära perlor
eller annan grannlåt i öronen. Qvinnorna äro tatuerade med
tvänne inåt bugtade svartblåa ränder på hvardera sidan af
ansigtet från ögat till hakan, fyra mot munnen
sammanlöpande ränder på hakan och några egendomligt formade
grannlåter på kinden. Männen äro någon gång, men ej alltid
målade med ett svart snedt liggande rätvinkligt kors på
kindbenen, eller med något rödbrunt färgämne.
Natten mot den 10 september betäckte sig hafsytan med
en ganska tjock skorpa af nyfrusen is. Sjelfva drifisen syntes
hafva skingrats något. Vi kastade derför loss, för att fortsätta
vår färd. Till en början var en omväg mot vester nödig för
kringgående af ett drifisfält. Äfven här stängdes dock vår väg
snart af ett band af gammal is, som nu var så hårdt
sammanbunden af den is, som bildats under nattens lopp, att en kanal
genom detsamma först kunde banas efter ett par timmars
arbete med yxor och isbillar. På andra sidan om detta isband
kommo vi åter i temligen isfritt vatten, men i stället blef
dimman så tät, att vi, för att ej komma helt och hållet i
besätt, måste lägga bi vid en grundis, belägen längre ut till
sjös, men vestligare än vår förra rastplats. Om natten mot
den 11 var det häftig rörelse i isen. Lyckligtvis klarnade
luften om morgonen, så att vi kunde fortsätta vår färd bland
temligen fördelad is, tills vi vid nattens inbrott som vanligt
nödgades lägga till vid en grundis. Följande dag den 12, då
vi redan kommit ett godt stycke förbi Irkaipi eller Nordkap,
mötte vi så tät is, att någon möjlighet ej förefans att tränga
vidare. Det blef åter nödigt att vända, och med knapp nöd
kunde vi bana oss en väg till land och förtöja fartyget
innanför en nära uddens nordligaste utsprång strandad grundis.
Hafvet är här ganska djupt intill sjelfva udden, men en
stark storm dref isbitarne i granskapet af vår förtöjningsplats
så häftigt af och an, att det blef nödvändigt att flytta fartyget
längre in i en liten öppen bugt, som bildas af tvänne mot
norr utskjutande bergsuddar. Beklagligen uppehöllos vi här i
väntan på förändrade isförhållanden till den 18 september.
På kartorna finnes den udde, der vi nu lågo för ankar,
vanligen utmärkt med namnet Nordkap, ett namn vilseledande
genom de många lika benämnda uddar, som finnas i de flesta
länder. Det är äfven oriktigt, emedan udden icke bildar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
