Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 28 september ingick med ett fortfarande klart och
vackert väder. Ilafvet hade under natten betäckt sig med
ny-frusen is af fem centimeters tjocklek, hvilken dock i och för
sig icke bildade något hinder för Vega att ånga vidare. Ankaret
lyftades, vi fortsatte vår färd. Allt gick ganska bra ända tills
vi kommit några kilometer öster om den förutnämnda udden.
IIär började vattnet plötsligen grumlas der Vega framgick.
Djupare farvatten måste sökas längre ut bland drifisen, men
denna var nu så starkt sammanbunden genom den is, som
bildats under det föregående dygnet, att alla försök att genast
komma vidare voro fåfänga. Det blef derför, såsom många
gånger förut under senare delen af färden, nödvändigt att
lägga till vid en grundis, för att invänta gynsammare
isförhållanden.
Viss om att några få timmars sydlig vind skulle vara
tillräcklig att skingra den is, som spärrade vår väg, och
tryggad genom kännedomen derom, att hvalfångare många
gånger förut först i medlet af oktober lemnat dessa trakter,
var jag i början föga orolig öfver uppehållet, som begagnades
för utflykter i land och samqväm med invånarne. Först sedan
dag förflutit efter dag, utan att någon förändring inträdt, blef
det klart för mig, att vi måste bereda oss på en öfvervintring.
Det var en oväntad motgång, så mycket svårare att med
jämnmod fördraga, som det var ögonskenligt, att vi skulle hafva
undgått densamma, om vi kommit några timmar tidigare till
östra sidan af Koljutschin bay, och att talrika tillfällen funnits,
då dessa timmar kunnat sparas.
För öfrigt var fartygets läge ingalunda synnerligen tryggt.
Vega låg nämligen vid infrysningen icke förankrad i någon
hamn, utan var, i väntan på gynsamt tillfälle att resa vidare,
endast förtöjd bakom en grundis, som strandat på 9’/a meters
djup, 1,400 meter från land på en redd som var fullkomligt
öppen mot norr från N 74° V till O (r. v.). Hon hade här
icke något annat skydd mot den våldsamma ispressning, som
vinterstormarne pläga åstadkomma i polarhafven, än en vid
högvatten strandad och derför också en vid högvatten föga
säkert rotad isklippa. Föga fattades för öfrigt, att Vegas
vinterhamn blifvit ännu sämre; hon var nämligen i början förtöjd
vid några andra isblock, som strandat tvåhundra meter
närmare land, men flyttades derifrån, emedan hon derstädes hade
endast några tum vatten under kölen. Hade Vega blifvit
instängd på detta ställe, hade det gått oss illa. Den nybildade
isen blef nämligen under höststormarne pressad öfver dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
