Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi instängdes, var isen närmast stranden för svag att
bära en fotgängare, och svårigheten att från land taga sig till
fartyget med de medel, tschuktscherna förfogade öfver, var
således ganska stor. Genast, då infödingarne märkte oss, blef
det derför stor uppståndelse. Män, qvinnor, barn och hundar
sågos med oredig ifver springa af och an på stranden. Man
fruktade tydligen, att det ypperliga tillfället att tillbyta sig
bränvin och tobak skulle gå förloradt. Flere fåfänga försök
gjordes att utsätta båtar, men öfvergåfvos åter, ända tills man
slutligen lyckats släpa en båt till en isfri eller endast med
tunn is betäckt strandrening, som förde till fartygets
granskap. I denna sköts en stor skinnbåt ut, hvilken genast roddes
till fartyget, lastad med män och qvinnor ända till brädden,
utan afseende på den ögonskenliga faran att med en tungt
lastad skinnbåt ro fram genom skarp nybildad is.
Detta första möte var å ömse sidor mycket hjertligt och
bildade utgångspunkten för ett särdeles godt förhållande
mellan tschuktscherna och oss, hvilket bibehöll sig oförändradt
under hela vår dervaro. Ryktet om de märkvärdiga
främ-lingarnes ankomst måtte för öfrigt liafva spridt sig hastigt,
Vi fingo nämligen snart besök äfven från aflägsnare bygder,
och Vega blef slutligen en rastplats, vid hvilken hvarje
förbi-farande stannade med sitt hundspann under några timmar,
för att tillfredsställa nyfikenheten och för att i byte mot goda
ord eller någon annan mera påtaglig vara erhålla litet varm
föda, en bit tobak och någon gång, då vädret var mycket
ruskigt, en »ram» (tschuktschernas benämning på en sup).
Alla, som kommo, fingo obehindradt gå af och an på vårt af
en mängd saker belamrade däck. Vi hade dock icke att
beklaga oss öfver förlusten af den ringaste småsak. Ärligheten
var här lika hemmastadd som i renlappens gammor. Deremot
blefvo de snart mycket besvärliga genom deras af ingen
sjelf-känsla begränsade tiggeri. Att vid byteshandel draga all
möjlig fördel af européns i deras tanke helt säkert djupa
»oprak-tiskliet» skydde de ej heller. Små bedrägerier i det syftet
räknades tydligen ej som fel, utan som förtjenst. Stundom
sålde de t. ex. samma sak två gånger, alltid voro de frikostiga
på löften, som de aldrig ämnade hålla, och ofta lemnade de
bedrägliga uppgifter om de saker, som utbjödos till salu.
Räf-kroppar utbjödos sålunda, sedan de blifvit flådda samt hufvud
och fötter afskurna, flere gånger som harar, och löjligt var
att se deras förvåning deröfver, att vi genast upptäckte
bedrägeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
