Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(hvilken fryser först vid en temperatur under — 17°) fylda
blåsorna flytta sig tydligen småningom från isens inre till isens
yta. Isen blir på detta sätt småningom, utan att dess
utseende förändras, nästan saltfri. Denna förändring försiggår
redan vid en ganska låg temperatur och synes mig vara en
märklig fingervisning rörande det sätt, på hvilket en mängd
bergarter metamorfoserats;
att det flödvatten, som vid stark köld bibehåller sig
på isens yta, håller betydligt mer salt än hafsvattnet; och
slutligen
att de saltutvittringar, som träffas på isen i polarhafven,
och som isynnerhet af ryska resande omnämnas under namn
af rassol, icke utgöra rent koksalt, utan ett vattenhaltigt
dubbelsalt af klormagnesium och klornatrium. Detta salt bildar
under sträng köld vackra efflorescenser på nyfrusen is. Del
smälter i sitt kristallvatten redan vid — 8°. Prof äro
hem-tagna för dess fullständiga analysering.
I hufvudsaken öfverensstämma de resultat, till hvilka vi
kommit och hvilka vi framdeles skola i större utförlighet
meddela, med dr Raes erfarenhet och med dr Walkers förträffliga
undersökningar under M:c Clintocks resa med Fox 1857—59.
Dock har dr Walker icke märkt den betydliga olikhet, som
äger rum i hafssaltens och efflorescensernas sammansättning,
och deraf kommit till en efter min tanke oriktig uppfattning
af det Sätt, på hvilket den salta isen blir saltfri. Han tror
nämligen, att isens saltartade beståndsdelar utpressas vid isens
sammandragning i köld. Häraf skulle följa, att isens rening
skulle försiggå fortast i stark köld, och att några nya
förändringar icke skulle inträffa i isens salthalt efter det den en
gång varit utsatt för ett frostmaximum. Vi tro tvärtom, att
isen hastigast blir saltfri vid en temperatur af nära — 0°,
emedan de saltvattenhaltiga blåsorna då ha lättast att äta sig
ut, eller att minskningen af isens salthalt fortgår oafbrutet,
så länge någon osmält is finnes qvar.
Isens sönderfrysning.
Under inflytande af solvärmen om sotnmarn äger en
smält-ningsproc-ess rum ej allenast på ytan, utan äfven i det inre af
den gamla isen, som på detta sätt blir uppfyld med talrika
små, vattenlialtiga hålrum. Då vattnet "upptager en större
volym i frusen än flytande form, äro dessa i regeln endast ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
