- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
80

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag lemnar en af kartor och teckningar beledsagad utförlig
redogörelse för de norrskensiakttagelser vi gjort härstädes.
Af denna uppsats synes, att norrskenet under vintern 1878—79
aldrig uppträdde med de praktfulla strålband eller
stråldra-perier, som vi äro så vana vid i Skandinavien, utan alltid i
form af ljussvaga, till läget timme efter timme, dag efter dag
oförändrade ljusbågar. Dessa syntes i stället härstädes ständigt,
då himlahvalfvet ej var molnhöljdt, och då norrskensbågarnes
svaga ljus ej fördunklades af solens eller fullmånens strålar.

Genom talrika under vinterns lopp anstälda mätningar
på dessa ljusbågars höjd, utbredning och läge tror jag mig
kunna sluta:

Att vårt jordklot äfven under norrskensminimum-år är
prydt med en nästan ständig enkel’, dubbel eller flerdubbel
ljuskrans, hvars inre kant under vintern 1878—79 vanligen
haft en höjd öfver jordytan af ungefär 3/iOo jordradier, hvars
midt, »norrskenspolen», varit belägen på den jordradie, som
råkar jordytan ungefär vid 81° n. bredd och 80° vestl. längd
från Greenwich1 och hvilken med en tvärgenomskärning af
0,3 jordradier utbredt sig i en plan vinkelrät mot den
jordradie, som träffar kretsens medelpunkt.

Denna ljuskrans står i samma förhållande till
Skandinaviens strål- och draperinorrsken, som passad- och
monsunvin-darne i södern till nordens oregelbundna vindar och stormar.
Dess ljus är aldrig stråldeladt, utan snarlikt det ljus, som
gått igenom en mattslipad glasskifva. Då norrskenet blir
starkare, förändras ljuskransens omfång, man ser dubbla eller
flerdubbla bågar, oftast belägna i samma plan och med
gemensam medelpunkt, och strålkastning äger rum mellan de olika
bågarne. Sällan ser man bågar, som ligga oregelbundet till
hvarandra och korsa hvarandra.

Synområdet för den vanliga bågen2 är begränsad inom tvänne
kretsar, som dragas på jordytan med norrskenspolen till midt
och radier mätta på jordens rund ning af 8° och 28°. Det berör
endast obetydligt länder bebodda af folk med europeiskt
ursprung (nordligaste Sverige, Norge, Finland, Island och danska
Grönland), och äfven midt i detta område finnes ett öfver

1 Således ej vid den magnetiska polen, utan vid ett ställe mellan denna
oeh nordpolen, som kunde kallas norrskenspolen. Den plan, i hvilken
ljuskransen ligger, skär den jordradie, som går genom kransens medelpunkt,
något under jordytan.

ä Under förutsättning att den ej mer kan tydligt urskiljas, då dess
höjdpunkt ligger endast 4° öfver horisonten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free