Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var stort, halsen kort, men hastigt afsmalnande bakåt.
Den hade tvänne korta framben, som tvärt afslutade utan fingrar
eller naglar, men med en mängd korta, tätt hopade borsthår;
bakben saknades fullkomligt och ersattes af en stjertfena,
snarlik hvaldjurens. Spenarne, som hos hondjuren voro mycket
mjölkrika, hade sin plats mellan frambenen. Köttet och mjölken
hade tycke med nötkreaturens, ja de voro till och med enligt
Stellers utsago bättre än dessas.
Sjökorna voro nästan ständigt sysselsatta med att afbeta
de vid kusten rikligt förekommande algerna, hvarvid de rörde
hufvud och hals ungefär som en oxe. De visade härvid stor
glupskhet och läto sig ej det ringaste störas af menniskors
närvaro. Man kunde till och med gå och vidröra dem, utan
att de skrämdes eller brydde sig derom. Mot hvarandra visade
de stor tillgifvenhet, och då en blifvit harpunerad, gjorde de
andra otroliga försök att rädda den.
Vid Stellers dervaro betade dessa djur, samlade såsom
nötkreatur i stora hjordar, öfverallt längs stränderna. Af Steller
och hans följeslagare dödades ett stort antal. Sedermera
utgjorde jagten på dem en vigtig näringsgren för de
ryssar, som från Kamtschatka seglade till de Aleutiska öarne.
Hundratals dödades årligen, och de utrotades snart, då deras
förekomst, om man undantager ett eller annat djur, som farit
vill, redan vid den tiden var inskränkt till Bering-ön. Enligt
hvad Middendorff anför ur de mycket omsorgsfulla
undersökningar, som de berömde akademikerna v. Baer och Brandt
anstält, skulle sjökon ej hafva blifvit sedd före Stellers tid 1741,
och den sista skulle hafva blifvit dödad 1768. Under de många
förfrågningar jag gjorde hos infödingarne fick jag dock
bestämda underrättelser derom, att sjökon dödats ännu senare.
En »kreol» (d. v. s. blandning af ryss och aleut), som nu var
67 år, af förståndigt utseende och vid fullgoda
själsförmögen-heter, sade, att hans far dött 1847 vid 88 års ålder. Fadren
var från Wolhynien och hade vid 18 års ålder kommit till
Bering-ön, således 1777. De två eller tre första åren (således
intill 1779 eller 1780) af hans dervaro hade man ännu dödat sjökor,
medan de vid lågvatten betade alger. Man hade endast spisat
hjertat och användt huden till bajdarer. Till följd af dennas
tjocklek klöfs den i tvänne delar. Två således klufna hudar hade
åtgått till en bajdar af 20 fots längd, 7x/2 fots bredd och 3 fots
djup. Efter den tiden hade man icke dödat några af dessa djur.
Man misstänker dock, att en sjöko visat sig ännu senare
vid ön. Tvänne »kreoler», Feodor Mertchenin och Stepnoff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
