Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo för omkring 25 år sedan vid Tolsloj mys, på östra sidan
af ön, ett för dem okändt djur, hvilket framtill var mycket
tjockt, baktill afsmalnande, hade små framfötter och visade
sig med en längd af ungefär 15 fot öfver vattnet, än höjande
sig upp, än hukande sig ned. Det blåste, men ej genom
blås-hål, utan genom munnen, som var något utdragen. Det var
brunt till färgen med stora ljusare fläckar. Det hade ingen
ryggfena, men när det böjde sig kunde man till följd af dess
stora magerhet se ryggradsutskotten. Jag anstälde ett
omsorgsfullt förhör med båda sagesmannen. Deras berättelse visade
full öfverensstämmelse och tycktes kunna göra anspråk på
trovärdighet.
En af Alaska-kompaniets hudgranskare, herr Osche,
bördig från Lifland och för det närvarande bosatt på Koppar-ön,
berättade mig, att ben af sjöko äfven skulle förekomma på
Koppar-öns vestra sida. Deremot skola dylika ben icke träffas
på den lilla längre fram beskrifna holmen utanför kolonien,
oaktadt ben äro allmänna på den närbelägna stranden af
huf-vudön. Dessa äro de sparsamma underrättelser jag af
infödingar och andra i trakten bosatte män kunnat insamla om
detta djur. Deremot lyckades jag hopbringa en mycket stor
och vacker samling af skelettdelar.
När jag först gjorde bekantskap med europeerna på ön,
så sade de, att föga utsigt fans att i det hänseendet kunna
göra några större samlingar. Kompaniet hade nämligen
för-gäfves bjudit 150 rubel för ett skelett. Men redan då jag hade
varit några timmar i land, fick jag veta, att större eller mindre
bensamlingar funnos här och der i infödingarnes hyddor. Dessa
uppköpte jag, med afsigt betalande så, att säljaren blef mer
än belåten och grannen litet afundsjuk. En stor del af den
manliga befolkningen började nu på det ifrigaste att leta efter
ben, och jag hopbragte på detta sätt 21 fastager, stora lådor
eller tunnor fylda med Rhytina-ben, deribland många mycket
betydliga bensamlingar från samma djur, tvänne hela, särdeles
vackra, samt åtskilliga mer eller mindre skadade hufvud’
skallar o. s. v.
Rhytina-benen ligga ej vid vattenbrynet, utan på en med
tätt, yppigt gräs bevuxen strandvall af 6 till 10 fots höjd. De
äro vanligen täckta med ett lager af jord och grus af 1—1 lf2
fots tjocklek, och för att kunna finna upp dem måste man, då
det vore allt för mödosamt att upphacka hela gräsvallen, med
ett jernspett, en bajonett eller dylikt undersöka marken. Man
lär sig snart att på stöten och på ljudets beskaffenhet skilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
