Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande tabell anger det geografiska läget af’de trakter
på Sibiriens ishafskust, som under expeditionen blifvit
undersökta i floristiskt hänseende:
Lat. N. Long. O. Greenw.
Hvitön.......................................... 73° 0’ 70° 40’
Landstigning splatsen på Jalmal................. 72° 50’ 70° 30’
Dicksons hamn................................... 73° 28’ 80° 56’
Minin-ön........................................ 74° 52’ 85° 8’
Aktinia-viken................................... 76° 15’ 95° 38’
Kap Tschéljuskin................................ 77° 36’ 103° 25’
Preobrascheni-ön................................ 74° 45’ 113° 10’
Landstigningsplatsen SV om kap Jakan 69° 22’ 177° 38’
Long. V. Greenw.
Irkajpi......................................... 68° 55’ 179° 25’
Pitlekaj ....................................... 67° 7’ 173° 24’.
Fattar man begreppet tundra i den vidsträckta
bemärkelse, som Middendorff i sitt bekanta reseverk ger deråt, d. v. s.
såsom norr om skogsgränsen belägna, svagt vågiga eller
stundom mer eller mindre kulliga lågländer eller högslätter \ så
måste alla de trakter af Sibiriens nordkust, hvilka jag haft
tillfälle att i växtgeografiskt hänseende undersöka, betraktas
såsom delar af ett tundralikt land. En annan uppfattning af
tundran har dock också gjort sig gällande och ingått i den
växtgeografiska literaturen. I sitt förträffliga arbete »Die
Vegetation der Erde nach ihrer klimatischen Anordnung»
framställer Grisebach tundran såsom en den arktiska florans
växtformation, motsvarande de delar af tundran, hvilka
Middendorff kallat Polytrichum- och Liclien-tundran. Tundror skulle
enligt Grisebach sådana slättländer i de arktiska trakterna
kallas, hvilka i följd af sin obetydliga jordvärme äro i högsta
grad ofördelaktiga för växtligheten och bära endast den mest
sparsamma vegetation: Sibiriens egentliga polaröknar . . . 2.
Sant är, att hvad denne växtgeograf benämner tundra från
växtfvsiognomisk synpunkt måste skiljas från de andra
af-delningar af det arktiskt-sibiriska landskapet, som af honom
upptagas och karakteriseras: hans Wiesen, Matten och
Ge-busche3, men den bildar dock ett med dessa i geognostiskt
och geologiskt hänseende sammanhängande helt; alla dessa
1 37». v. Middendorff"s Reise in den äussersten Norden und Osten
Sibiriens, IV, sid. 724 och följ.
2 Grisebach, Die Vegetation der Erde nach ihrer klimatischen Anord;
nung (Leipzig 1872), I, s. 20.
3 Grisebach, anf. st., s. 53—57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
