Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest dystra form, i sitt största armod och nakenhet uppträdde
den vid kap Tscheljuskin, der den icke ens bar mossor och
lafvar, utan endast spridda, magra tufvor af Aira csespitosa
och Catabrosa algida. I jämförelse härmed var rutmarken på
Minin-ön växtrik. Antalet arter var större, och växtmassan
bildade nästan öfverallt sammanhängande strimmor i sprickorna
och på rutornas kanter. Några mossarter, en temligen
betydlig mängd lafvar, Aira csespitosa, Salix polaris, Cerastium
al-pinum f. csespitosa och Saxifraga csespitosa utgjorde
hufvud-beståndsdelarne i dessa växtstrimmor. Bland dem funnos
några andra växtarter mera sparsamt inblandade, bland hvilka
må nämnas Catabrosa algida, Alsine macrocarpa, Stellaria
Ed-wardsii, Sagina nivalis, Cardamine bellidifolia, Saxifraga
oppo-sitifolia. Såsom karaktersväxter för rutmarken vid Dicksons
hamn har jag antecknat: Rhodiola rosea, Saxifraga bronchialis,
Carex rigida, Aira csespitosa, dvergviden, mossor och lafvar.
—- Några egendomliga växtarter äger rutmarken icke; de som
ingå i dess vegetation träffas också såsom beståndsdelar i
andra vegetationsafdelningar. Sin närmaste motsvarighet i det
inre arktiska Sibirien synes mig rutmarken hafva i den af
Middendorff s. k. Polytrichum-tundran och torde från
växt-geografisk synpunkt kunna betraktas såsom en särskild form
af denna, ehuru dock anmärkningsvärda olikheter i
vegetationens sammansättning förefinnas, såsom en jämförelse mellan
hvad ofvan framstälts och Middendorffs beskrifning af
Tajmyr-landets Polytrichum-tundra visar.
På åtskilliga ställen vid det Sibiriska Ishafvet, vid
Dicksons hamn, Aktina-viken och Irkajpi, var det tundralika
kustlandet betäckt af större och mindre, intill och på hvarandra
hopade klippblock och stenar. Det är dessa trakter, hvilka
ingenstädes intogo någon större yta, jag velat utmärka med
benämningen klippmark. Klippmarkens växtlighet utgöres
nästan uteslutande af lafvar, dels kustlafvar i mängd, dels
ock talrika representanter af busk- och bladlaf-familjerna:
Usneacese, Cladoniaceaj, Ramalinese, Parmeliacese och
Umbili-carieai. Enligt de meddelanden, som kand. Almqvist, hvilken
under expeditionen egnat sig åt utredningen af de besökta
orternas lafvegetation, haft godheten lemna mig, visar sig en
anmärkningsvärd skiftning i sammansättning af klippmarkens
växtlighet på de särskilda ställena. Denna olikhet
framkallades, ehuru i mindre grad, genom förekomsten af olika arter,
dels genom den olika individmassa och större eller mindre
yppighet, i hvilken gemensamma arter uppträdde på de nämrtda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
