- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
241

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anses stå på gränsen mellan den och rutmarken; såsom ett
dylikt obestämdt område, med karakter dels af rutmark dels
af blomstermark, torde man också kunna anse den landtunga,
som utgör Asiens längst mot norr framspringande del, sjelfva
udden kap Tscheljuskin. Temligen tydligt utpräglad
blomstermark förekom i närheten af expeditionens öfvervintringsplats,
tydligare dock på åtskilliga af öarna vid Diksons hamn
och på Preobrascheni-ön. K. v. Baer, som med mästarhand
tecknat denna del af det arktiska landskapet, med hvilken
han gjorde bekantskap på Novaja Semlja, liknar den vid en
blomstersäng; och dess rikedom på blommor af olika form
och färg är hvad som mest utmärker den. Dess vegetation
bildar icke ett sammanhängande helt, utan de särskilda
individerna stå skilda från hvarandra genom större eller mindre
mellanrum, der den nakna jorden träder fram. Till sin
hufvud-massa utgöres den af dikotyledona örter jämte små mattor
af Dryas octopetala och en eller annan dvergartad videbuske,
oftast tillhörande någon af arterna Salix polaris, S. reticulata,

S. arctica eller S. glauca. Af Gramineer och Cyperaceer är
hvarken individ- eller artantalet stort; den allmännaste arten
hland dessa är Poa cenisea; 1 Aira csespitosa saknas väl icke
heller någonstädes. Eriophorerna äro förvisade från denna
mark, och hvarken mossor eller lafvar utgöra någon betydande
del af dess växtlighet. Att närmare ange, af hvilka arter
denna sammansättes, skulle vara att lemna en förteckning på
det stora flertalet af de dikotyledona växtarter, som den
nord-sibiriska kustfloran äger. Må det vara nog att utom det ofvan
sagda anföra, att på Preobrascheni-ön på en sluttning, hvars
ytinnehåll knappast torde hafva uppgått till en
qvadratkilo-meter, minst 50 arter fanerogamer, tillhörande omkring 30
slägten och 15 familjer, ingingo såsom beståndsdelar i
vegetationen. För öfrigt hänvisar jag till Grisebachs ofvan anförda
arbete I, sid. 56, der hvad jag här kallat blomstermark går
under benämningen »Matten», och till den framställning af
dessa »högnordens yppigaste oaser», hvilken Middendorft’2 i sitt
reseverk lemnat; livad här säges om blomstermarker från den
sibiriska tundran och andra delar af den arktiska florans område,
det träffar äfven in på blomstermarken vid Sibiriens ishafskust.

Kärrmarken intar, så vid t min erfarenhet räcker, jämte
rutmarken den ojämförligt största delen af det nordsibiriska
kustlandet. Under det den senare utgör sådana delar af ifråga-

1 P. flexuosa Wg. (P. arctica E. Br.)

2 Anf. st., IV: 1, s. 733.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free