Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några Carices och tvänne arter Gramineer: Hierochloa
race-mosa och Dupontia Fischeri.
Tufmarken. Med detta namn har jag velat beteckna en
tufvig, till nästan hela sin yta grön, än vågrät, än temligen
starkt sluttande, delvis fuktig, delvis jämförelsevis torr mark,
hvilken vid vår öfvervintringsplats intog största delen af det
tundralika kustlandet och i närheten af tschuktschbyn
Pitle-kaj hade en bredd i norr och söder af flere engelska mil. De
täta, ofta ända till två fot höga tufvorna bildades af
Erio-phorum vaginatum och en mellan dess delar inväfd skara af
mossor, lafvar och några buskarter: små Salices, Empetrum
nigrum, Eubus ChamEemorus, Vaccinium vitis idsea, Andromeda
tetragona och Ledum palustre. Mossorna tillhörde
hufvud-sakligen slägtena Bryum och Polytrichum; bland lafvarne
voro Lecanora tartarea, Sphserophorus coralloides, Cetraria
nivalis, Dactylina arctica och Cladonior de vanligaste. Mellan
tufvorna utgjordes växttäcket, som öfverallt var
sammanhängande, af mossor, bland dem utom representanter af de
förra slägtena äfven Sphagna, och af lafvar, särskildt Cladonia
vermicularis, samt de ofvannämnda småbuskarne, framför andra
Vaccinium och Andromeda. Äldre, döda tufvors toppar
bekläddes helt och hållet af en gråhvit lafskorpa. Andra
växtarter förekommo mycket sparsamt; de vanligaste voro
Hierochloa alpina, Colpodium latifolium, Carex aquatilis, Luzula
hyperborea, Saxifraga stellaris, en art Gentiana ’, Pedicularis
Langsdorffii2, Nardosmia frigida och Artemisia vulgaris f. Tilesii.
På många ställen bibehöll tufmarken sitt vanliga utseende
äiven utefter de laguner och sötvattenssjöar, hvilka till stort
antal funnos på kustlandet vid öfvervintringsplatsen, men
ofta öfvergick den dock här i en jämnare nästan tuffri eller
gles- och lågtufvig mark. Vegetationens sammansättning var
dock här densamma, på det när att Eriophorum vaginatum
förekom mera sparsamt och ersattes af andra Cyperaceer,
Gramineer och Juncaceer, såsom Eriophorum angustifolium, Poa
flexuosa, Glyceria vilfoidea, Carex rariflora och Luzula
parvi-flora, hvarjämte åtskilliga andra dikotyledona örter än de
förutnämnda, t. ex. Coclilearia fenestrata, Stellaria humifusa,
Saxifraga cernua och S. rivularis, togo del i vegetationen.
Denna jämnare gräsmatta afbröts här och der af små, dels
hruna och dels gråaktiga fläckar, af hvilka de förra erhöllo
sin färg af Empetrum nigrum och Ledum palustre, de senare
1 Gentiana glauea.
2 P. lanata i den följande förteckningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
