Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af grå lafkrustor, hvilka täckte förtorkade stamdelar af
Dia-pensia lapponica, Ledum palustre, Androraeda tetragona och
Salix-buskar. — En växtlighet i sina hufvuddrag lik den på
dessa gråaktiga fläckar, ehuru något artrikare, men också
glesare intog krönet af de kullar, hvilka förekommo spridda
på den ifrågavarande delen af kusten.
Tufmarken, sådan den visade sig invid lagun- och
sjöstränderna, hade onekligen mycket tycke med den förut
skildrade kärrmarken och torde endast vara en mera utvecklad,
sydligare form af denna, men då den såväl i sina allmänna
drag som framförallt i vegetationens sammansättning hade en
större likhet och öfverensstämmelse med den egentliga, på
Eriophorum-tufvor rikare tufmarken, i hvilken den också
tydligen öfvergick, har jag ansett för rättast att betrakta det
lagunerna och insjöarne omgifvande jämnare landet såsom
tuf-ocli icke såsom kärrmark. Tufmarken i sin helhet motsvaras
nog icke af kärrmarken. Antagligare synes det mig vara, att
den på den jämförelsevis sydligt belägna Tschuktsch-halfön
ersätter det vestligare och tillika nordligare liggande kustlandets
rut- och kärrmarker tillsammantagna och sålunda, om mina
förut gjorda antaganden äro riktiga, på inlandstundran har
sin motsvarighet i Polytrichum-tundran och vissa sträckor af
lågtundran.
Sanddynerna. Vid lvoljutschin-fjordens mynning
utgjordes den yttersta, hafvet närmast liggande delen af kustlandet
af ett smalt bälte, i allmänhet mycket lågkulliga sanddyner.
Deras bredd uppgick i allmänhet till 100—150 och de högsta
kullarnes höjd till 10—15 meter. Från den udde, som utskjuter
öster om nämnda fjords mynning, sträckte sig sanddynerna
öster ut åtminstone 20—30 engelska mil. De förekomma äfven
vester om Koljutschin-fjorden. Wrangel omnämner nämligen
denna bildning uttryckligen från kusten mellan Irkajpi och
kap Wankarema, och af hans skildring af kuststräckan mellan
Irkajpi och Kolyma-flodens mynning synes framgå, att
sanddyner förekomma äfven här mångenstädes ’. I närheten af
vår öfvervintringsplats bildades sanddynernas växtlighet i
allmänhet af endast tvänne växtarter: Ammadenia peploides och
Elymus mollis, af hvilka den senare var den på individer
rikaste och växtlighetens utseende bestämmande. Ammadenian
uppträdde i enstaka, torftiga exemplar, och Elymus-mattan var
på de flesta ställen så gles, att genast vid första ögonkastet
det ena årsskottet utan svårighet kunde skiljas från det andra.
1 Wrangel, anf. st. II, ss. 212, 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
