- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
405

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och oro. Just derigenom borde den vara svår att i teckning
återge. Den har dock på ett mästerligt sätt blifvit afbildad i
de norrskenstaflor, som offentliggjorts af den franska
expeditionen med La Recherche till nordliga Norge och Spetsbergen.
Den sydbo, som ej varit i tillfälle att sjelf se fullt utbildade
strålnorrsken, torde af dessa taflor få en god bild af
norrskenet i dess mest praktfulla gestalt och ett medel att med
den jämföra de här beskrifna och afbildade- bågnorrskenen. 1

Norrskenen vid Mossel-bay.

Vår öfvervintringsplats 1872—73 vid Mossel-bay på
Spetsbergens nordkust (79° 53’ 15” n. br.; 16° 4’ o. 1. fr. Greenw.) var,
såsom vidfogade karta visar, belägen innanför det ringformade
område, öfver hvars zenit den ljuskrans utbreder sig, som
bildar den vanliga norrskensbågen. Norrskenet antog derför
här en prägel, betydligt afvikande från de skandinaviska
norrskenens. Vid Mossel-bay började norrskenen vanligen vid
södra eller sydöstra synranden med ett långt och lågt
liggande ljusband, 2 som helt säkert utgjorde en af de förut omtalade
yttre ljuskransarne i norrskensglorian. Snart höjde sig
bandet, blef ojämnare, ljusstarkare och deladt i strålknippen, som
tycktes sträfva att mötas i granskapet af inklinationsnålens
zenit. Strålknippena vexlade ständigt plats, tilltogo i antal
och omfång, tills de slutligen bildade de för nordbon
välbekanta stråldraperierna. Ofta höll sig norrskenet på detta sätt
uteslutande på södra himlahvalfvet, men vid andra tillfällen
kastades en del af strålarne hastigt liksom genom en plötslig
stormil öfver till norr. En mer eller mindre utpräglad, af
skenbart sammanlöpande strålar bildad krona uppstod nu.
Knappast hade denna nått sin högsta utveckling, förrän allt
sammans försvann, för att snart åter börja med en ny
båg-formad ljusdimma i söder, som småningom tilltog i ljusstyrka,
utbreddes till draperier och åter förvandlades till en hastigt
förbleknande krona. I ständig vexling upprepades företeelsen
på detta sätt timme efter timme, dag efter dag.

1 Under ett norrskensminimumår borde bågnorrskenen visa sig i
nordligaste Norge ungefär som vintern 1878—79 vid Berings sund, såvida ej
luftens höga värmegrad och derpå beroende halt af vattengas hindrar de
svagaste bågnorrskenen att synas vid Norges af-golfströmmen uppvärmda kuster.

2 Öfverallt, der väderstreck nämnas, menas, ifall motsatsen ej
uttryckligen anges, rättvisande nord, syd, ost, vest m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free