- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Första bandet /
429

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bältet utbreder sig öfver södra delen af den Franklinska
arkipelagen, nordligaste delen af Amerikas fastland, mellersta
Grönland och norra Spetsbergen. Sjelfva nordpolen ligger
inom detta område.

Hit höra de norrsken, hvilka synas i öfre delen af Davis
Strait, t. ex. det som Ross d. ä. iakttog 1818 den 23, 28 och
29 september vid 66° n. br. och 59° v. 1. fr. Greenw. såsom
upprättstående strålar vid södra synranden (förmodligen
magnetisk söder), och det som Parry såg derstädes den 15
september 1825 vid G9OI/2 n. br. i form af en under två till tre
timmar nästan stillastående ljusbåge 5° eller 6° ofvan om
synkretsen i rättvisande sydost.

De omsorgsfulla norrskensiakttagelser, som gjordes under
den svenska expeditionen 1872—73 och hvilka ännu endast
blifvit högst ofullständigt offentliggjorda,1 synas mig lemna
en god bekräftelse på de af mig här framstälda åsigter.
Norr-skensföreteelserna vid detta ställe borde i så fall uppfattas på
följande sätt. Norrskensglorians innersta krets, som vid Vegas
vinterhamn hade y = 5°, framgick vid Mossel-bay i granskapet
af zenit och var derstädes i allmänhet icke urskiljbar. Deremot
visade sig »den vanliga bågen» som en båge af jämnt spridt
ljus i magnetisk syd. Härifrån ägde strålkastning rum
hufvud-sakligast i norrskensglorians plan mot den inre kretsen,
hvar-igenom de vackra draperinorrsken uppkommo, som vi under
vintern 1872—73 ofta voro i tillfälle att iakttaga. När
norrskenen blefvo mycket starka, skedde strålkastning äfven
innanför den inre kretsen, d. v. s. äfven från zenit till magnetisk
nord, och en praktfull krona uppstod nu, hvars strålar tycktes
sammanlöpa i den punkt af himlahvalfvet, mot hvilken
inklina-tionsnålen pekade. Numera efter sex års förlopp kan jag dock
icke så fullständigt erinra mig alla enskildheter af dessa
storartade skådespel, att jag med full säkerhet skulle kunna påstå,
att min och mina kamraters omedelbara uppfattning berodde
på en synvilla. Möjligt är, att den norrskenskrona, vi så ofta
sågo, var belägen närmare jordytan och af samma slag som
stråhiorrskenen i Skandinavien.

III. Det tredje området.

Ett ringformigt bälte, som är beläget mellan tvänne på
jordytan kring norrskenspolen dragna kretsar med radier

1 Observations météorologiques de l’Expédition arctique Suédoise 1872—
73. Rédigées par A. Wijkander (K. Vet. Akad. Handlingar, Ed. 13, N:o 7,
sidd. 67—92).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:08:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/1/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free