Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätta på jordytan af 16° och 20°. Denna trakt har den vanliga
bågen i zenit och närmare åskådaren än någon annan del af
jordklotet, Af skäl, som jag redan anfört, visar sig »den
vanliga bågen» härstädes mindre ofta som en båge, än som ett
allmänt ljusskimmer, livilket dock torde vara så oansenligt i
jämförelse med de strålnorrsken, som här börja blifva
allmänna, att det sannolikt föga beaktats. Norrskensglorians
yttre krets bör visa sig inom detta bälte som en ljusbåge i
magnetisk syd, den innersta kretsen som en ljusbåge i
magnetisk nord, och dessa bågar böra flytta sig öfver zenit från
nord till söder eller tvärtom. Bältet framgår öfver nordliga
delen af Britiska Amerika, mellersta delen af Davis Strait,
södra delen af Grönland (med undantag af dess sydligaste
del), Jan Mayen, södra delen af Spetsbergen, Beeren Eiland
och Frans Josefs land. Bland öfvervintringar i denna trakt
må nämnas de vid:
Bredd. Längd.
No 24. Point Barrow 1852—-54, 71° 20’ 14° 7’ W. Gr. Maguire.
» 29. Frans Josefs land 1873—74, 1 79° 51’ 58° 56’ O. Gr. Payer.
> 28. Beeren Eiland 1865—66, 74° 39’ 18° 48’ » Tobiesen.
Den egentliga anteckningsboken öfver den österrikiska
expeditionens norrskensiakttagelser blef visserligen qvarlemnad, då
»Tegetthoff» öfvergafs, men hvad som fans inskrifvet i den
meteorologiska dagboken har på ett förtjenstfullt sätt blifvit
sam-manstäldt af expeditionens utmärkte fartygschef och fysiker
Weyprecht. De lemna oss en bild af norrskensföreteelserna
inom det bälte, hvarom här är fråga, under ett af de år, då
norrskenen äro talrikast och mest utvecklade. Femtioåtta
bågnorrsken, 13 med höjdpunkt i magnetisk nord, 28 med
höjdpunkt i magnetisk syd och 17, hvars bågar framgingo öfver
zenit eller flyttade sig öfver zenit från nord till söder eller
tvärtom, omtalas i förteckningen på norrsken sedda från
Tegetthoff 1872—74. Det är ock af hvad ofvanför anförts tydligt,
att den vanliga glorian här oftast bör visa sig som ett
allmänt ljusskimmer, eller hvad Weyprecht träffande kallar
»Nordlichtdunst», öfver större delen af himlahvalfvet. I
inledningen till sin afhandling2 fäster ock Weyprecht en särskild
uppmärksamhet vid de bågformiga norrskenen, som noga be-
1 Äfven större delen af vintern 1872—73 dref expeditionens i isen
fängslade fartyg »Tegetthoff» ikring inom detta område.
2 Die Nordliehtbeobachtungen der Österreich.-Ungarischen Arctischen
Expedition 1872—74 (Denksehr. der mathem.-natunviss. Classe der Kaiserl.
Akademie der Wissensch., AVien, Bd XXXV). Wien 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
