Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har F. R. Kjellman egnat ett särskildt kapitel (sid. 57—67)
åt algvegetationens olika regioner. Dessa äro, enligt hans
undersökningar, vid No vaja Semljas kuster tre, nämligen l:o)
den litorala regionen, som omfattar hvad man i Norge plägar
benämna »fjären», den del af hafsbottnen, som blottas vid
ebb, men åter täckes af vatten vid flod; 2:o) den sublitora
regionen, som följer i ordning näst denna och, i fråga om
algerna, sträcker sig ner till 20 famnars djup; 3:o) den
eli-torala regionen, som omfattar alla nedanför 20 famnar
befintliga djup.
När jag samlat mina iakttagelser öfver hafsdjurens
utbredning i Sibiriens Ishaf, för att se till, om äfven de kunde
medge en indelning i regioner, har jag kommit till den
åsig-ten, att om en sådan indelning bör göras, så kommer lion i det
närmaste att sammanfalla med Kjellman’s tre regioner. Jag
vill alltså, för den lättare öfversigtens skull, antaga tre
vertikala regioner för Sibiriska Ishafvets evertebratfauna, hvilkas
namn mycket passande blifva desamma som de, hvilka
Kjellman användt för algvegetationen. Men det må genast
anmärkas, att jag är mycket oviss, hvar gränsen mellan den
sublitorala och den elitorala regionen bör sättas. Det
naturligaste blir kanhända att sätta denna gräns vid 30 till 40
famnars djup. Vilja vi nu taga dessa tre regioner i närmare
skärskådande, så möter oss i främsta hand ett ganska
egendomligt förhållande, nämligen det att
den litorala regionen
äger inga djur, och detta märkliga förhållande finner sin
förklaring i följande omständigheter.
Under en mycket stor del af året, för de olika ställena
något olika, men i medeltal antagligen nio månader, omgifves
Sibiriska Ishafvets hela kuststräcka af en sammanhängande,
obruten ismassa, som naturligen under den tiden, på grund
af sin betydliga tjocklek, gör all litoral vegetation och litoralt
djurlif omöjliga, och när denna en gång försvinner från
kusten, så sker det endast delvis, på vissa korta tider, eller
träda andra omständigheter genast i stället, som verka
hämmande och förstörande för ett litoralt djurlifs fortkomst. Hvad
först och främst det under en vinters lopp nybildade istäckets
tjocklek angår, så äger man två direkta iakttagelser deröfver
från Sibiriens kuster, nämligen af Wrangel, som i närheten
af Nysibiriska öarna mätt den nybildade hafsisens tjocklek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
