Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapliga frågor af allra största betydelse. Högligen önskvärdt,
vore det derför, om denna upptäckt kunde leda till insamling
af fossila växter äfven i andra trakter af Japan.
B. Beskrifning öfver arterna.
Före den speciella beskrifningen öfver bladaftrycken torde
en öfversigt af bladens nerveringsformer här vara på sin plats,
så mycket hellre som nerveringens terminologi härmed för
första gången införes i svensk drägt, och som våra botaniska
handböcker innehålla intet eller mycket ofullständigt derom.
Tyvärr gäller detsamma cfm hela den deskriptiva botaniken,
ty ehuru nerveringen lemnar de allra säkraste karaktererna
vid bestämning af blad eller bladaftryck, omnämnes den i
dylika arbeten alls icke eller så ofullständigt, att
växtpaleon-tologen icke kan begagna sig af de uppgifter, som der lemnas.
Ja icke en gång vid så skilda former som kantnående
sido-nerver i motsats mot slingbildande fästes något afseende, och
detta ehuru dessa nerveringsformer ofta kunna vara
utmärkande för hela slägten eller t. o. m. familjer. Så mycket
nog-grftnnare hafva växtpaleontlogerna egnat sig åt studium af
bladens nervering, och fiere arbeten öfver de nu lefvande
växternas nerveringsformer äro af dem utgifna för att tjena som
ledning vid bestämmandet af de fossila. Att de deskriptiva
botanisterna det oaktadt icke tagit någon hänsyn dertill torde
helt enkelt bero deraf, att för de lefvande växtarternas
särskiljande behöfver nerveringen i de flesta fall icke rådfrågas.
Leopold v. Buch lade den första grunden till
nerveringens terminologi. Den har sedermera vidare utvecklats af v.
Ettingshausen och Heer. I enlighet med Schimper skall
jag med få förändringar följa den senares framställning, sådan
den lemnats i Flora tertiaria Helvetiie, såsom på en gång
mycket enkel och lätt öfverskådlig.
A. Fjädernerviga blad (fol. penninervia).
Här har man först och isynnerhet att aktgifva på den
vinkel, under hvilken sidonerverna utträda, deras förlopp och
antal (hvilket hos åtskilliga blad är temligen konstant, under
det att det hos andra icke lemnar någon ledning). De grenar,
som utgå från sido-(eller sekundär-)nerverna till kanten, kallas
tertiärnerver, under det att de nerver, som medelbart eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
