Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bladet. Från Juglans acwminata A. Braun, som äfven finnes i
Alaskas miocena lager, skiljes arten genom de mera
regelbundna och tätare stälda sidonerverna.
Corylacese.
Carpinus.
Att slägtet Carpinus bland de fossila bladen vid Mogi är
representeradt ådagalägges med säkerhet af den frukt, som är
afbildad å tafl. 5, fig. 20. Den visar ett djupt skarpt aftryck
af sjelfva fröet samt en del af svepeskålen. Tyvärr är denna
senare så ofullständig, att man hvarken kan göra sig
föreställning ojn dess allmänna form eller om kantens
beskaffenhet, De jämnstarka hufvudnerverna förläna fragmentet
isynnerhet en stor likhet med svepeskålen hos Carpinus cordata
Bl. och japónica. BL, under det att deras stora afstånd
sinsemellan och styrka synas förbjuda jämförelse med Ostrya.
Utom Carpinus finnas på Japan några andra växter med
något snarliknande blad, såsom Betula lenta och ulmifolia samt
framförallt Acer carpinifolium, af hvilka dock de båda första
här ej kunna ifrågakomma. Japan räknar ej mindre än 6
eller 7 arter af Carpinus och en Ostrya. Hos Acer carpinifolium
äro bladen vid basen nästan rudimentärt 5-nerviga, så att
bladen derigenom oaktadt sin afvikande form nästan kunna sägas
hafva bibehållit en karakter gemensam med slägtets öfriga
arter.
De lefvande Carpinus-arterna hafva hos samma art ett
temligen konstant antal sidonerver, hos Bettdus och orientalis
12—13, hos americana 9—14. Af de japanska arterna, hvilka
alla jag kunnat jämföra, tack vare professor Maximovicz’
utomordentligt välvilliga tillmötesgående, hafva laxijiora Bl.,
yedoensis Maxim, och Tschonoshii Maxim, vanligen 11—15
sidonerver, cordata Bl. har omkring 20, och japónica Bl. 20—25.
Nervernas antal och riktning, bladets tandning och konsistens
samt basens beskaffenhet, hvilken senare dock såsom hos
Carpinus Betulus kan vara ganska variabel, utgöra de karakterer,
hvilka i förening kunna särskilja de olika arterna. Men för
de fossila bladen möter den svårigheten, att nervernas antal
hos Carpinus grandis Ung. — så vida verkligen densamma
innefattar blott en art — varierar mellan 12 och 20, och då bladets
föränderlighet med hänseende till formen äfven är ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
