Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor, kommer denna enda art att omfatta flere af de
bladformer, som bos de nu lefvande karakterisera olika arter. I
sjelfva verket torde endast Carp. yedoensis Max., cordata Bl.
och japónica Bl. till bladen från Carpinus grandis kunna
särskiljas.
Hvad de vid Mogi förekommande bladen beträffar kan
man först och främst säga, att de ej kunna tillhöra Carpinus
grandis. Att begränsa de olika formerna till arten är deremot
svårare, enär de flesta bladen äro fragmentariska. De mera
fullständiga låta dock antagligen särskilja åtminstone 3 arter.
7. Carpinus subcordata m.
Tafl. 5, fig. 13—18, 20.
Blad aflånga eller nästan lancettlika med utdragen spets,
nästan hjertlik bas, finsågade, medelnerv tydlig, sidonerver
hos de normala bladen omkring 20, vanligen raka, utgående
under spetsig vinkel, sällan grenade, de båda nedre med flere,
de öfriga med enstaka tertiärnerver vid kanten.
Såsom typ för denna form betraktas det å tafl. 5, fig. 14
afbildade bladet; till samma typ kunna äfven fig. 16—18 lätt
hänföras. Mest afvikande af dessa är fig. 17, dels genom sin
mera lancettlika form, dels genom de något mera framåtriktade
sidonerverna. Fig. 14 är så till vida ej fullt riktigt tecknad,
som medelnerven ej bort gå ända ut till basen, den döljes allra
nederst af bladskifvan.
Af lefvande Carpinus-arter är det endast C. cordata Bl.
och japónica Bl., som hafva ett lika stort antal sidonerver
som den ifrågavarande. Men japónica kan icke ifrågakomma,
emedan den vanligen har sned bas; med undantag af den allra
nedersta sakna dess sidonerver tertiärnerver, tandningen i
kanten är ej så jämn, hufvudtanden, i hvilken sidonerven
utlöper, är större, och mellan dessa finnas på bladets midt
vanligen endast en, sällan två småtänder.
Deremot är öfverensstämmelsen med Carpinus cordata så
väl hvad form som nervering och tandning angår mycket
stor. Den hufvudsakliga afvikelsen ligger deruti, att de fossila
bladens dimensioner äro mindre, tänderna till följd deraf finare,
hvarjämte basen ej på långt när är så utprägladt hjertlik
som hos cordata, ehuru visserligen fig. 14 visar en antydan
åt samma håll. Mest afvikande är som nämndt fig. 17, detta
blad är det enda, som är mera likt bladen af Acer carpinifolium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
