Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsmalnande eller nästan vigglik, medelnerv tydlig, sidonerver
11—13—(sällan)15 vanligen raka, de nedre ofta lindrigt
utåt-böjda, de öfre stundom framåtböjda, kantnående, i de flesta
fall utlöpande i tydliga skarpa tänder, nerviller vanligen
otydliga.
Dessa blad äro såsom förut nämnts de vid Mogi
allmännaste, de finnas i nästan hvarenda stuff derifrån, samt
föreligga med en mängd olika former från unga, ej fullt
utvecklade till sådana, hvilkas längd stiger till 12 centimeter.
Sådana afvikande former som det å tafl. 7, fig. 12 afbildade
bladet har jag iakttagit bland affallna blad i Skånes bokskogar.
Äfven bark (tafl. 7, "fig. 24) är ganska vanlig, hvilket, då
bokens ej af sig sjelf aflossnar, kunde synas egendomligt. Men
då kullfallna eller äldre träd eller grenar förmultna, blir
veden vanligen först upplöst och barken återstår eller
aflossnar lätt från densamma. Troligen är det på detta sätt
fri-blifna barkstycken, som kommit ut i aflagringen jämte bladen.
De växtförande lagren hafva derför helt säkert bildats i
omedelbar närhet af någon bokskog, och eget är onekligen, att de
ej innehålla några bokollon, hvilka dock kanske bottenfälts
närmare stranden.
Af lefvande Fagus-arter står den ifrågavarande onekligen
ytterligt nära den amerikanska rödboken Fagus ferruginea
A i t., och detta ej blott hvad beträffar form och tandning, utan
äfven antalet sidonerver. Exemplar af ferruginea i Riksmusei
herbarium visa 14 å 15 sidonerver hos alla blad från några
ställen, under det att blad från andra endast hafva 10—11.
Formen hos dessa senare öfverensstämmer äfven fullkomligt
med bladen från Mogi, i det att basen äfven hos dem är
afsmalnande och vigglik. Största olikheten med de fossila
bladen är, att dessa senare i allmänhet ej hafva mer än omkring
11—13 sidonerver, hvartill kommer att tandningen i kanten ej
är fullt så konstant som hos ferruginea, ja stundom, såsom å
tdadet tafl. 8, fig. 11, tyckes vara helt och hållet frånvarande.
Genom dessa karakterer bilda bladen en märkvärdig
mellanform mellan ferruginea’s blad och bladen af en ännu i Japan
lefvande bok, hvilken törhända är att anse för en direkt
af-komling af Mogilagrens art. Från professor Maximovicz
liar jag nämligen, genom professor Fr. Schmidt, erhållit blad
af bok från olika trakter af Japan, och ehuru detta material
visserligen är temligen inskränkt, kunna dock deraf åtskilliga
slutsatser dragas. Bladen från Hakodate öfverensstämma med
Fagus sylvatica, de hafva helbräddad kant och 8 ä 9 sidonerver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
