Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sund, 1—2 kilometer från byn Tapka. Ön stupar med branta
granitväggar åt norr, öster ocli vester. Söder ut bildar den en
lägre, men också ganska brant sluttning. På krönet af denna
ligga lemningar efter gamla onkilonboningar, som likna de vid
Re/rkaypiya belägna, men delvis äro mer sammansatta. Ons höga
nordliga utsprång användas troligen också som offerplatser,
livilket bevisas af många der kringströdda sälklippben och käkar.
IJppå den ganska höga, i närheten af Vegas vinterstation
belägna udden YinrgtVen finnes en offerhög, som består af isbjörn
skallar, lagda i en cirkel med nosarne inåt.
Offerhögarna såväl vid Rerkaypiya som på Yinsetlen-udden
hafva småningom hopats under årtionden, ja måhända
århundraden, hvilket synes af de laf- och mossbelupna skallarna.
Måhända förskrifva sig en del af dessa skallar från den tiden, då
eskimåer ännu bodde längs denna kust. Att dessa offer allt
ännu fortfara bevisas af de alldeles färska björnskallar, som vi
ofta anträffade uti dessa offerhögar.
Den omständigheten, att tschuktscherna offra åt gudarna
skallarne af de djur, som blifva deras byte, förklarar deras
obenägenhet att bortgifva skallar isynnerhet af björn och säl, som
tyckas utgöra de förnämsta offerdjuren. Egendomligt nog hade
de tsehuktscher, med hvilka vi sammanträffade vid Lawrence
bay, söder om Ostkap, icke denna fördom. De gåfvo utan att
göra några svårigheter skallen af den vackra Histriophoca fasciata.
Skallar af dödade djur tyckas dock användas af tsckuktscherna
utom till offer såsom ett slags amuletter eller skyddsmedel, för
att från deras tält afvända sjukdomar och annat ondt. Ett
egendomligt fall af en vargskalles användande antecknade jag under
en resa till Koljutschinviken. Jag hade hos en tschuktsch i byn
Pidlin sett en gammal vargskalle jämte en mängd små amuletter,
en torkad vargnos och en platt sten vara upphängd vid en smal
rem i taket. Jag lyckades efter långa underhandlingar att
öfver-tala tschuktschen att sälja åt mig vargskallen till ett högt pris.
Men strax derpå ångrade han sig och tog den tillbaka med den
förklaringen, att lians då fyra eller fem år gamla son skulle
be-höfva den framdeles vid val af hustru. Ilvilken rol den dervid
skulle spela, fick jag dock icke veta.
Om ett slag af offer bland tschuktscherna berättar baron
G. L. von Maydell, som under sin expedition följde med
ren-tschuktscher, följande:
Hvarje gång, innan vi om morgonen bröto upp från
nattlägret, kastades alla efter måltiderna återstående ben på elden,
och huru stor bristen på bränsle än hade varit, sparades dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
