- Project Runeberg -  Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser / Tredje bandet /
64

(1882-87) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den går mot norr åtminstone till 80:de graden och
uppnår ännu mellan 79:de och 80:de breddgraden en hög grad
af yppighet. Detsamma gäller Pohjsiphonia arctica.

I Atlantiska hafvets europeiska del äro de icke kända
söder om Island, vid Amerikas kust är den förra ett af den
s. k. arktiska florans mera framstående element, som
uppträder i stor mängd vid Eastport och endast tillfälligtvis
anträffas sä långt söderut som vid Massachusetts kust.1
Bal/sia deusta mindre allmän i Ishafvet, dock temligen vanlig
i nordligaste delen af Murmanska Ishafvet, har i Atlanten
ungefär samma sydgräns som föregående. Den är känd
från Island, men vid Amerikas kust ej söder om
Eastport (Maine).

Monostroma Blyttii går i Ishafvet vid Spetsbergen upp till 7i»:de
latituden, har dock maximum af förekomst vid Norges
nordkust och Grönlands sydvestkust. Ej heller denna är
känd söder om Island. Vid Amerikas nordvestkust
förekommer den i största mängden och rikast utvecklad
omkring Eastport och går mot söder ned till omkring
Roston. 2

Jxhodophyllis dichotoma, också en karakteristisk arktisk alg, som
är funnen vid Spetsbergens kust omkring 1\)° N. Lat., är
temligen allmän i nordöstra delen af Murmanska hafvet
och ymnig vid Norges nordkust. Den är känd från
Färöarna och trakten af Bergen vid Norges vestkust, men pa
europeiska sidan ej söder härom. Yid Amerikas
vestkust har den sin sydgräns vid Cape Ann.

Följande arter:

Odonthalia dentata,

Rhodomela lycopodioides,

Euthora cristata,

Ptilota plumosa,

» pectinata,

Phloeospora tortilis,

Chset opteris plumosa
kunna utan tvifvel sägas vara bland Ishafsflorans mest
utmärkande arter. I den europeiska delen af Atlantiska hafvet
går ingen af dem söder om England, de flesta äro inskränkta
till Skandinaviens vestkust och Storbritanniens nordligaste
delar. De af dem, som finnas vid Amerikas ostkust, hafva

1 Jfr J. G. Agardh, Spec. Alg. II., sid. 359 och Farlow, New Kngl. Alg.,
sid. 5 och 143.

2 Jfr Kjellman, Isl. Alg., sid. 79 och Kurlo>v, anf. st., sid. ."> och 42.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:09:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vegaexp/3/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free