Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i Ishafvet mycket svår, för att icke säga omöjlig att för-
klara. Efter stränderna kan den icke gerna tänkas hafva
vandrat, och med strömmar kan den icke heller förmodas
hafva blifvit förd. Längs Sibiriens kust går, såsom
Vega-expeditionens undersökningar visat, strömmen från vester mot
öster. Till Amerikanska Ishafvet skulle den möjligen kunna
hafva blifvit förd genom den hit i en åtminstone svag gren
utgående Kurosivo-strömmen, men det finnes icke någon ström,
som från Amerikanska Ishafvet leder öfver till Spetsbergshafvet.
Deremot gifves det en antaglig och temligen lätt förklaring,
såsom jag framdeles skall angifva, till dess uppträdande i
Ochotska hafvet under förutsättning att den haft sitt ursprung
i Ishafvet. Det kan visserligen anmärkas häremot, att arten
ej är känd hvarken från Sibiriska eller Amerikanska Ishafvet,
men det kan också å andra sidan invändas, att Amerikanska
Ishafvet och äfven det Sibiriska äro föga kända i algologiskt
hänseende och att det derför är lätt möjligt, att arten verkligen
tinnes i dessa haf. Särskildt är detta sannolikt beträffande
det Amerikanska Ishafvet, emedan i Baffinsbay finnes en med
D. Bce) ‘ii mycket nära förvandt och från den mycket svagt
differentierad art, L). corymbosa, som möjligen utgått ur T). Bcerii
eller ur någon för dem båda gemensam stamform. Föröfrigt
finnes intet som hindrar, att detsamma gäller om Ishafvets
alger, som på goda grunder kan antagas vara fallet med
många af den arktiska florans fanerogamer, nämligen att de
fordom haft en vidsträcktare utbredning i polartrakterna än nu.
Hvad nu anförts om Délesseria Bcerii har äfven, om också
med en eller annan modifikation, sin tillämpning på de öfriga
nämnda arterna, hvilka finnas i Ishafvet och söder om detta
endast i norra delen af Stilla oceanen. Med ledning af
tabellen öfver Ishafsalgernas utbredning och de mera enskilda
uppgifter, som lemnas i den speciella delen, är det lätt för livar
och en att öfvertyga sig härom. Jag torde derför ej behöfva
eller böra ingå närmare på hvarje art. En af dem vill jag
dock särskildt påpeka, nämligen Laminaria solidnngula, en af
Ishafvets mest egendomliga och mest karakteristiska algformer.
Den är i Ishafvet känd nästan polen rundt: från
Grönlandshafvet, der den är allmänt utbredd längs hela vestra och
norra Spetsbergskusten, och ej sällan har en så betydande
storlek, att den är att räkna bland hafvets stoltaste arter;
vidare från Murmanska hafvet, Kariska hafvet, Sibiriska
Ishafvet ej långt från Beringssundets mynning, samt från
Baffinsbay vid Grönlands vestkust. Antagligen finnes den också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
