Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrönandet af deras ursprung ej gifves. En art, Antithamnion
floccosum, hvars atlantiska form är skild från Stillahafs-formen,
skulle möjligen kunna anses utgången från den i Ishafvet
allmänt utbredda A. boreale. 1 Några arter, Polysiphonia parasitica,
P. nigrescens och PJocamium coccineum, som äfven uppgifvas
förekomma på södra halfklotet, hafva möjligen söder 0111 Amerika
öfvergått från det ena hafvet till det andra. Callithamnion
arbuscula, som för öfrigt i Stilla oceanen uppträder under en
annan form än i Atlanten, har för närvarande en så inskränkt
utbredning, att på grund af den ingenting kan sägas om dess
ursprungliga hemland. Beträffande de få öfriga arterna anser
jag mig icke för närvarande böra uttala någon förmodan.
Det har sålunda visats, att Ishafsflbran är rik på endemiska
arter, att ttere arter, som i Ishafvet gå högt mot norden och
här äro vidsträckt utbredda, hafva en ringa utbredning mot
söder i Atlanten; att i norra delen af Stilla oceanen finnas en
del arter, hvilka väl förekomma i Ishafvet och t. o. m. i dess
norr om Atlanten liggande delar, men saknas i Atlantiska
oceanen, och att bland det jämförelsevis mycket betydliga
antal arter, Ishafsfloran har gemensamt med såväl norra
Atlanten som norra delen af Stilla oceanen, en mycket stor
procent utgöres af arter, som förekomma i Ishafvet vid höga
latituder, bland dem åtskilliga af Ishafvets mest karakteristiska
former. Ur dessa sakförhållanden anser jag mig befogad att
draga den slutsatsen, att floran i Ishafvets arktiska del är en
gammal flora och att den haft sin utveckling i sjelfva Ishafvet.
Men om så är, måste en förklaring sökas deraf, att flere
Ishafsformer för närvarande finnas söder 0111 Ishafvets gräns
såväl i Atlanten som i norra delen af Stilla oceanen. Att vid
Amerikas nordostkust åtskilliga Ishafsalger förekomma finner
en lätt förklaring deri, att dessa nedförts af den kalla
Labra-dor-strömmen, hvilken tillika gör de yttre förhållandena i
mycket lika dem, under hvilken de lefva i Ishafvet. Men vid
Europas atlantiska kust går ingen ström ned från Ishafvet, utan i
stället en ström upp i Ishafvet från Atlanten. Om också
åtskilliga Ishafsalgers förekomst vid denna kust skulle kunna
förklaras dermed, att de vandrat söder ut efter kusten från
Spetsbergshafvet och Murmanska hafvet utefter cisuralska
Samojedlandet o. s. v., kan dock denna förklaring icke lämpas
på de arter, hvilka förekomma vid Island, vid Storbritanniens
och norra Frankrikes kuster. Mellan norra Stilla oceanen
1 Jfr denna art i den speciella delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
