Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilliga af sista ordningens grenar i vissa fall förlängas och
antaga en cylindrisk form. Om dylika exemplar påminner
visserligen den form, som jag ofvan karakteriserat under namnet
flexilis. Från denna skilja de sig dock genom större groflek,
i allmänhet mycket sparsam och särskildt mera regelbundet
fjäderlik förgrening och derigenom, att de flesta smågrenarna
hafva det för den typiska C. officinalis utmärkande utseendet.
Från denna afviker /. flexilis genom alla delars större spädhet
och böjlighet, genom oregelbunden, mycket riklig förgrening,
hvilket har till följd, att de öfre grenarna bilda täta knippen.
Åtminstone upptill, till sin öfre del, äro grenarna cylindriska och
sluta ej sällan i en njurlik, på öfre sidau konvex, på den undre
plan fästskifva, hvars öfre kortikalceller äro isodiametriska,
de undre åter parallelipipediska, anordnade i solfjäderlikt
utgående rader. I bohuslänska skärgården har jag icke sett
någon med denna identisk form, ehuru växten här är
mycket varierande. Här uppträder den ofta på sådana lokaler
som dem, på hvilka jag funnit f. flexilis vid Norges nordkust.
I så fall antager den ofta ett från det typiska afvikande utseende.
Den blir förkrympt, oregelbundet, men också tillika sparsamt
förgrenad. Med C. elongata Ellis öfverensstämmer den genom
sin finlek, men afyiker från den genom förgrening och
öfver-vägande trinda ledstycken. Deremot synes den vara identisk
med den form af C. officinalis, hvilken Ruprecht i Alg. Och.
sid. 345 omnämner såsom funnen vid Ryska Lappmarkens och
Cisuralska Samojedlandets kuster, möjligen ock med den
förkrympta, rik- och fingreniga form, hvilken Magnus iakttog
vid Glesvser nära Bergen (Magnus, Nordseef., sid. 70.)
Den form, för hvilken jag föreslagit namnet robusta, är i
de flesta afseende den föregåendes motsats. Från denna
liksom från den typiska formen skiljer den sig genom
betydligare storlek och i synnerhet större groflek och genom sin mera
oregelbundna och sparsamma förgrening. Lederna äro trinda,
cylindriska eller svagt tunne-lika. Hufvudaxlarna och första
ordningens biaxlar, såväl de grenbärande som de grenlösa,
hafva sin största tjocklek vid midten och afsmalna så väl
mot spetsen som mot basen, men starkare mot basen.
Grenarna af sista ordningen äro deremot jemntjocka, icke såsom
hos typisk C. officinalis starkt afsmalnande mot basen. Till
färgen är den mera starkt rosenröd än hufvudformen och
denna färg bibehåller den vid konservering längre än denna.
Några reproduktionsorgan har jag ej funnit.
Möjligen är denna växt rätteligen att betrakta såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
