Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordlig art af slägtet. Då jag emellertid känner den endast
ofullständigt och stora auktoriteter som Areschoug (J. G.
Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) och Harvey (Pliyc. Brit., taH. 222)
uppgifva, att C. officinalis uppträder under en mängd olika
former, är måhända den, som jag kallat /. robusta och icke
funnit igenkänneligt boskrifven i literaturen, endast en form
af den vanliga, nordiska CoraUinci-bYten. Vid Sveriges kuster
har jag icke sett den.
Lefnadsförhållanden. Fäst på sten, klippor eller mera
sällan på alger t. ex. Laminaria-HYteY förekommer arten mest i
klipphålor inom litoralregionen eller vid nedre vattenmärket,
stundom på 1—2, sällan flere, famnars djup. Den växer i
allmänhet spridd eller i små slutna grupper och föredrar
skyddade ställen. Af formen gracilis har jag funnit exemplar med
tetrasporangier i slutet af augusti.
Utbredning. Den tillhör egentligen Ishafvets atlantiska
Horområde, men är också känd från Ilvita hafvet och vestra
delen af Murmanska hafvet. Dess nordligaste förekomstort
är Gjesvser nära Nordkap Lat. N. ungefär 71°. Sitt
maximum af individmängd når den i södra delen af Norska
polarhafvet. I 111. Alg., sid. II, uppgifves arten såsom funnen vid
Novaja Semlja af K. v. Baer. Sjelf såg jag den icke derstädes
och då växten redan är sällsynt i Hvita hafvet och Gobi, som
t/ *
granskat de ryska arktiska algsamlingarna, icke omnämner
den från ifrågavarande trakt, torde man kunna antaga, att
denna uppgift tillkommit genom något misstag. Areschoug
anger (J. G. Ag., Spec. Alg. 2, sid. 563) helt allmänt arten
såsom förekommande »ad oras maris glacialis cum lapponicas
tum sibiricas.» Det sistnämnda området bör helt visst
uteslutas. Efter Sibiriens kust såg jag ej ett spår af den. Några
säkra uppgifter om artens förekomst annorstädes i Ishafvet
föreligga icke.
Fyndorter: Norska polarhafvet’. Nordlanden, /. typica, allmän
och ymnig; Finmarken lokal och sparsam vid Oxfjord (/.
robusta), Maasö ocli Gjesvser (/. flexilis), Mageröns sydkust (/. typica).
Hvita hafvet antagligen sällsynt och sparsam.
Murmanska hafvet vid Cisuralska Samojedlandets kust (/.
Gen. Lithothamnion Phil
Wiegm. Arch. 1. p. 387.
1 För närmare kännedom om utbredningen hänvisas här liksom i det
följande till de i synonymlistan under arten anförda författarnos arbeten.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
