Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes mig nämligen icke att betvifla, att f. robusta är
Lepe-chins i Comment. Petrop., tafl. 23, afbildade Fucus
gramini-folius och f. ramosa samme auktors på taflan 20 återgifpa
Fucus tubulosus. Gobi är visserligen af den mening, att F.
gra-minifolius är en H. ramentaceum, men antar deremot Fucus tu*
bulosus, hvilken af J. G. Agardh och Ku pre ch t äfven
hän-föres till denna art, att vara Dumontia filiformis. Detta
antagande stöder Gobi på den likhet, som finnes emellan Lepech ins
figur af Fucus tubulosus och II ar vevs figur af Dumoutia fili
formis i Phyc. Brit, Att detta stöd betydligt försvagas genom den
figur, återgifvande ett säkert exemplar af Halosaccion
ramentaee-um från Spetsbergen, som jag lemnar på tafi. 13, fig. 4, hvilken
figur nästan skulle kunna anses vara en kopia af den
ifrågavarande Lepechins, är lätt att inse. Då emellertid ännu någon
osäkerhet kan anses råda om Lepechins båda Fucus-arter
och då dessutom Lepechins benämningar, om dessa s. k.
jf^ews-arter äro identiska med de ifrågavarande
Halosaccion-formerna, äro olämpliga och vilseledande, emedan hos ingen
af dem bladen äro platta, gräsbladlika, utan hos båda tubulösa,
ehuru västen har en fastare bygnad hos den ena än hos
O O v O
den andra, så har jag ansett mig böra välja nya namn för de
urskilda formerna, dock med uttryckligt angifvande, att det
synes mig högst sannolikt, att Halosaccion ramentaceum f.
robusta miln är identisk med Fucus graminifolins Lepech. och f.
ramosa milii densamma som Fucus tubulosus Lepech.
Lefnadsförhållanden. Formen clensa är i Norska polarhafvet
litoral, inom öfriga delar af Ishafvet liksom artens öfriga
former, såvidt min erfarenhet sträcker sig, sublitoral; f. robusta
och f. ramosa a major och antagligen äfven f. subsimplex kunna
anses företrädesvis pelagiska; f. densa är äfven den rikast
utvecklad på öppen kust, men går dock äfven in i djupa
fjordar; f. ramosa minor är deremot en inomskärsform, mest
typiskt utvecklad i fjordar med lös grus- och småstensbotten.
Den håller sig vanligen på föga djup, 1—4 famnar, under det
de större* kraftigare pelagiska formerna ofta träffas på ett djuj
af (>—10 famnar. Den litorala formen, f. densa, förekommer
sällskaplig, de öfriga växa i spridda exemplar, ofta utgörande
element i Zammarte-formationen.
Vid Spetsbergens nordkust tinnes växten hela vintern
igenom, än och ofta med affallna prolifikationer, än med
pro-lifikationer under utveckling från de qvarvarande delarna,
detta särskildt under mars månad, än med qvarsittande äldre,
tetrasporangiebärande prolifikationer. Sin högsta utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
