Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rupr., som sammanbindes genom mellanformer med A.plumula
var. boreale, är tydligen mycket nära beslägtad med A,
cruciatum, så att man skulle med nästan lika stort skäl anse den
för en form af denna som af A. plumula eller A. americamim.
Härtill kan läggas, att afståndet mellan A. Pylaism, särskildt
den vid Norges kust förekommande formen, och A. floccosum
icke är stort. På exemplar från Finmarken af A. Pylaiscri
har jag sett grensystem af sista ordningen här ocli der i bålen
ersatta af enkla sylformiga grenar af det slag, som äro
karakteristiska för A. floccosum, hvilket låter mig ana, att dessa
begge såsom arter betraktade växter äro förbundna genom
mellanformer. Reduceras sålunda A. americamim, så torde
reduktionen böra utsträckas till flere arter. För mig ställer
sig slägtet Antithamnion såsom ett ungt slägte, stadt i
artbildning, inom hvilket en utpräglad artdifferentiering ännu
icke kommit till stånd och mellanformerna ännu icke gått
under. Vidhåller man den praxis, som beträffande dylika
slägten, Salix, Ritbus o. s. v., blifvit följd, den nämligen att
såsom art betrakta hvarje form, som anträffats i större
myckenhet på skilda* ställen och är igenkännelig, så bör så väl
den i polarhafvet allmänt utbredda Antithamnion plumula var.
boreale Gobi, som också A. pliimala, A. americamim, A. Pylaiscei,
A. floccosum och A. cruciatum betraktas såsom skilda arter.
Det är denna uppfattning, som ledt mig, då jag ofvan
framställt polarhafsformen såsom en sjelfständig art: A. horeale
Gobi. Deremot måste jag dels med Gobi betrakta
Callithamnion lapponicum Rupr., dels också C. corallina Rupr. såsom
former af denna art, ty dessa äro säkerligen icke så långt
skilda från A. boreale, som denna från A. plitmula och andra
AntHhamnier. A. boreale är skild från A. plumula genom olika
förgrening, längre celler i bålens hufvudaxel och långgrenarne
och genom oskaftade tetrasporangier. Af dess former sluter
sig f. lapponica närmast denna art, derigenom att den har
gr‘enarne af sista och näst sista ordningen mera allmänt
ensidiga och kortgrensystemen utspärrade ellor tillbakaböjda
och sista ordningens grenar gröfre och stvfvare. Artens liuf-
CJ O O
vudform enligt min mening har grenarne af sista och näst
sista ordningen längre, smalare, sällan ensidiga, utan än
motsatta, än skiftevisa, eller somliga motsatta eller skiftevisa,
andra ensidiga. Då de någon gång äro ensidiga, förekomma
de såväl på sin resp. hufvudaxels in- som utsida. Denna form
står mycket nära A. americanum, såsom Gobi riktigt angifvit.
De förnämsta olikheterna dem emellan äro följande: A. a mer i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
