Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
canum är större, mera tufvig, med en mera åt violett dragande
färgton, har längre celler — ända till 10 gånger så långa som
tjocka — och sista ordningens grensystem färre, längre, flacci*
dare, med längre och finare sidogrenar. Formen corallina
skiljer sig från hufvudformen derigenom, att i hufvudaxelns
och långgrenarnes toppar grenar och grensystem äro tätt
hopade i täta, knopplika gyttringar, och derigenom, att från
flertalet af hufvudaxelns ocli långgrenarnes ledceller utgå fyra
grensystem. Härigenom sluter den sig till A. cruciatum, från
hvilken den är skild genom längre celler, finare, mera
förlängda, slakare grenar af sista ordningen ocli derigenom, att
tetrasporangierna icke sitta vid basen af kortgrensystemen
ersättande dessas grenar af första ordningen, utan på dessa
grensystems biaxlar af första ordningen representerande axlar
af andra ordningen.
Från den förutsättningen, att A. plumula egentligen tillhör
Atlantiska oceanen och Medelhafvet och att den i Ishafvet
skulle förekomma mera sällsynt och mindre yppig, sluter
Gobi, att arten invandrat till Ishafvet och starkt förändrats.
Huru härmed förhåller sig är naturligtvis omöjligt att med
bestämdhet afgöra, men för min del skulle jag vara benägen
att omfatta en alldeles motsatt åsigt, att nämligen A. boreale
är en i Ishafvet uppkommen form och A. plumula m. fl. ur
denna utgångna arter, som utbildat sig söderut. A. boreale
har en så vidsträckt utbredning i polarhafvet, att den svårligen
kan antagas vara invandrad. I alla de delar af polarhafvet,
som jag undersökt, har jag funnit den allmänt spridd. Sant är,
att den ofta är föga yppig och sällan uppträder i större
individmängd. Att dock detta icke alltid är fallet, har jag ofvan
påpekat och redan angifvit i Spetsb. Thall. 1, p. 27. Hvad
beträffar A. plumula, så må till en början anmärkas, att det
är svårt att ur de gängse beteckningssätten få någon bestämd
kunskap om en arts freqvens, hvarjämte jag tillika må
bekänna, att jag om särskildt denna arts förekomst känner föga.
Areschoug säger den vid Skandinaviens kust vara »minime
infrequens», hvilket jag, om jag finge stödja mig på min egen
erfarenhet, skulle vilja öfversätta så, att den liksom A. boreale
# 0
är allmänt spridd, men sällan eller aldrig uppträder i större
individmassor och sällan i yppighet går öfver denna art. då
den är som yppigast utvecklad. Vid Storbritanniens kust är
arten »not uncommon> enligt Harvey och detta behöfver ej
tolkas på annat sätt än att arten är mera allmänt spridd.
Vid Frankrikes nord vestkust, vid Cherbourg, är den enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
