Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Le Jolis sällsynt, så ock vid Amerikas nordostkust enligt
Farlow. Jag skulle häraf vilja sluta, att A. plumula i norra
Atlanten hvarken är mera allmänt spridd eller förekommer
ymnigare än A. boreale i polarhafvet och att den senare
åtminstone kan vara nästan lika yppigt utvecklad som den förra.
Lefnadsförhållanden. Inom polarhafvets arktiska florområde
är arten sublitoral och går ned till denna regions nedre gräns.
• •
Afven i Norska polarhafvet är den vanligast sublitoral, men
har också träffats inom den litorala regionen. I
Goralline-formationen är den en vanlig beståndsdel, ehuru af föga
betydelse för karakteriseringen af denna vegetationsafdelning.
Ymnigast har jag funnit den på halfdöd botten, fäst på
Desmarestici aculeata, som låg lös på bottnen. Rätt ymnig har
jag också en gång träffat den bland Phyllophora interrupta.
Den föredrar öppen kust, men går dock äfven in i djupa
fjordar. I allmänhet växer den i spridda exemplar; i
Aktiniaviken har jag funnit den i temligen stor och i Mosselbay i
mycket stor individmängd. Vid Spetsbergens nordkust tinnes
den hela vintern, bibehåller under denna tid sitt vanliga
utseende och är stadd i utveckling, som dock icke når någon
högre grad af styrka förrän i mars månad. Den är vid denna
tid alltid steril. Med tetrasporangier är den funnen vid
Nordlanden i juli och augusti, vid Finmarken under augusti och
september, vid Spetsbergen i juli och augusti, i östra delen
af Murmanska hafvet i juni, juli och september.
Sporocarpie-exemplar känner jag icke från polarhafvet.
Utbredning. Tillhör polarhafvets både atlantiska och
arktiska område. Inom det senare har den en vidsträckt
utbredning och säkert också sitt freqvens-maximum. Möjligen är
en del af den Antithamnion, som under namn A. arnericanum
uppgifves från Amerikanska Ishafvet och Baffinsbay. att
hänföra till denna art. Är detta fallet är arten circumpolär. Dess
nordligaste fyndort är Treurenbergbay vid Spetsbergens
nordkust, Lat. N. 79° 56’.
Fyndorter: Norska polarhafvet: Nordlanden enligt exemplar
i Kleens herbarium, Finmarken vid Maasö och Gjesvaer,
temligen allmän, men sparsam, Öxfjord och Talvik, lokal och
sparsam. ,
Gröni andshafvet: Allmänt spridd, men i allmänhet sparsam
vid Spetsbergens vest- oeh nordkust, ymnig i Mosselbay.
Murmanska hafvet: Ryska Lappmarkskusten, vestkusten af
Novaja Semlja och Waigatsch från Matotschkin Schar till
Jugor Schar, allmänt utbredd, men sparsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
