Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cletta är, ju mindre längd liafva rhizinerna. Ofta har jag
funnit dessa subdichotomt eller subtrichotomt förgrenade.
Stipes, d. v. s. den icke sporofyllbildande cauloiddelen, är
alltid kort, oftast 1—4, sällan ända till 6 cm. lång, trind eller
upptill mycket svagt sammantryckt, hos gamla exemplar ända
till 8 mm. i diameter (tafl. 25, tig. 12).
Rhachis, eller den sporofyllalstrande cauloiddelen, är längre,
ju äldre växten är. Hos vissa af de exemplar, jag undersökt,
har den en längd af ända till 15 cm. Den är efter hela sin
längd mer eller mindre sammantryckt, mest i den för tillfället
sporofvllbärande delen, der tvärsnittet bildar den smalaste
ellipsen med längsta långaxeln. Ofvan sporofyllerna afsmalnar
den hastigt och öfvergår tvärt i kostan. Jfr tafl. 25, fig. 13—15.
• •
Afven på gamla exemplar är rhachisdelen lätt att skilja från
stipes. Den bär nämligen efter hela sin längd ärr efter affallna
sporofyller, hvilka ärr nedtill sitta glest, uppåt mycket tätt,
bildande små upphöjningar på en längs hvardera sidan af
rhachis löpande kant.
Laminan är jembredt lancettlik. Med hänsyn till basens
form liknar laminan den hos A. esculenta f. muscefolia.
Exemplar med längre lamina än omkring 1 meter bar jag icke funnit.
Hos äldre individ är laminans bredd på det bredaste stället
vanligen 4—8 cm.; jag har dock sett exemplar med 11—12 cm.
bred lamina. Hos yngre exemplar är laminan rikt veckad och
vågig, hos äldre mera slät och då tillika af fastare
konsistens. Laminan är tunnare än hos A. esculenta f. typica, mera
lik den hos A. membranacea (tafl. 20 och 21).
Kostan är bred, starkt upphöjd, än lika mycket på båda
sidor, än öfvervägande på den ena, utan gräns utlöpande i
laminan (tafl. 25, fig. 10).
Sporofyllerna äro utdraget jembredt tunglika, hos yngre
exemplar kortare, hos äldre ända till 20 cm. långa med en
bredd, som under spetsen vanligen uppgår till 1,5 stundom
till 2,5 cm. De afsmalna starkt, men jemnt mot basen och
öfvergå nästan omärkligt i ett 2—4 mm. långt skaft. Såsom
sterila äro de till större delen af sin längd membranösa och
äfven då zoosporangierna nått sin utveckling, vida mindre tjocka
och fasta än hos A. esculenta. De äro alltid rikt vågiga och
nästan alltid nedtill spiralvridna i flere hvarf. De först
utvecklade sitta glest, tydligt åtskilda, de följande äro tätt
sammanträngda. Ilos äldre individ äro de mycket talrika, tätt
knippade, stundom 60 eller flere hos samma individ. Sorus
sträcker sig från basen af sporofyllerna till ungefär två tredje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
