Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plantor att kalla — gifves tvänne skarpt skilda slag. De ena hafva
längre stipes, som är mer eller mindre tydligt afsatt från
laminan, och laminan aflång, äggrundt aflång eller bredt lancettlik,
till färgen mörkbrun, föga genomskinlig, med mycket få,
korthå-riga cryptostomata. Detta är unga plantor af Phyllaria dermatodea.
Det andra slaget unga plantor — jag äger sådana i betydlig
mängd såväl från Spetsbergen som från Novaja Semljas
vestkust — har mycket kort stipes, hvilken utan gräns
öfvergår i en smal, stundom nästan trådsmal, jemnbred eller oftare
lancettlik lamina. Laminan är hos dem tunn, mycket ljust
brun, nästan gulbrun, fullt genomskinlig, med talrika
långhåriga cryptostomata. Dessa tillhöra den växt, som J. G.
Agardh beskrifvit under namn af Laminaria lorea, hvilken
såsom äldre har samma form och färg på laminan som de unga
plantorna, och laminan genomskinlig med talrika cryptostomata.
Äldre exemplar af dessa begge arter äro genom flere goda
kännetecken lätta att skilja från hvarandra. Hos Ph. lorea
sammanfaller stipes vid torkning, blir platt, tunn, nästan
mein-branös, bräcklig och, äfven hos mycket stora exemplar, af
nästan samma färg som laminan och liksom denna genomskinlig.
Hos äldre Ph. dermatodea är stipes af vida fastare bygnadt
mörkbrun, ogenomskinlig, upptill platt, men nedtill nästan
trind. Med denna yttre olikhet hos stipes mellan de båda
arterna sammanhänger en, så vidt jag kunnat finna, väsentlig
och under hela växtens tillvaro fortfarande olikhet i stipes’
bygnad hos de båda arterna. Ph, dermatodea har stipes
bildad af l:o ett kortikallager af i tvärgenomskärning
qvadra-tiska eller tangentielt rektangulära, starkt endokromhaltiga
celler, med kutikulariserad yttervägg; 2:o innanför detta ett
mäktigt lager af tunnväggiga, stora celler, hvilka tilltaga i
längd och äfven i vidd inåt och innerst äro flere gånger
längre än vida; ;3:o ett centralt lager, bildadt af nästan
isodia-metriska celler af sinsemellan olika storlek och mera
tunnväggiga än mellanlagrets celler; 4:o mycket långa, än enkla
än greniga, mycket tjockväggiga, rörformiga celler, hvilka på
tvärsnittet äro kretsformigt anordnade på gränsen mellan
mel-lanlagret och centrallagret. De förekomma redan hos mycket
unga individ, äro hos dessa fåtaliga, men blifva senare
talrikare, stundom så talrika, att de utgöra hufvudmassan af stipes’
centrala del. Genom sina starkt förtjockade väggar afsticka
de starkt från de tillstötande cellerna; (tafl. 25, fig. 1—4).
Till sina allmänna drag är stipes’ bygnad densamma
äfven hos Ph. lorea, men på tvärsnitt af stipes, hos vare sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
