Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arten är, såsom redan nämnts, skarpt skild från L. Clustoni
och öfriga förut anförda Laminaria-arter af digitata-gruppen.
I afseende på slemlakunerna må anmärkas, att dessas mängd
och storlek är underkastad rätt betydlig vexling. I allmänhet
äro de mindre och fåtaligare på exemplar från högre än från
lägre breddgrader. På exemplar från Spetsbergen äro de
stundom ytterst få och mycket svåra att skilja från de
tillgränsande cellerna, på exemplar från Norges nordkust åter ej
sällan mycket talrika och stundom mycket stora i förhållande till
storleken af mellanlagrets celler. I så fall ligga de än
närmare kortikallagret, än längre in i mellanlagret och äro i
senare fallet ofta till stor del af sin omkrets omgifna af celler,
hvilka till storlek och form afvika från de öfriga cellerna i
laminans mellanlager.
Lefnadsförhållanden. Arten är i allmänhet i polarhafvet
sublitoral’ men stiger i Norska polarhafvet äfven upp i den
litorala regionen, då växande i klipphålor. I större ymnighet
ocli fullt utvecklad träffas den dock först vid eller strax
un-der ebblinien och går härifrån ned till omkring 10 famnars
djup. I största och tätast slutna individmassan finijes den
dock på den sublitorala regionens öfre del. I det egentliga
Ishafvet tillhör den det sublitorala områdets mellersta och
nedre del och går aldrig upp till ebbgränsen.
Sin kraftigaste utbildning når den på fast bergbotten, men
förekommer också på småstensbotten. Enligt Foslie trifves
den på botten med stark lutning och der kolonier af Mytdus
edulis finnas. Arten är sällskaplig och träffas såväl på öppen
som skyddad kust, t. o. m. i det inre af djupa fjordar. Yid
Spetsbergen bär den zoosporangier med säkerhet under
sommarmånaderna (Jfr J. G. Ag. Spetsb. Alg. Till. sid. 30, under L.
nigripes). Huruvida den utbildar dylika organ äfven under
vintertiden, kan jag ej afgöra,* emedan jag i mina
anteckningar sammanblandat denna art med L. nigripes. Vid
Finmarken och Novaja Semlja har jag funnit endast sterila
exemplar.
g. I polarhafvet synes arten vara inskränkt till
den atlantiska provinsen och spetsbergsprovinsen. I östra
delen af Kariska hafvet ocli i Sibiriska Ishafvet såg jag den
ingenstädes. Från Amerikanska Ishafvet är den icke
uppgifven och uppgifterna om dess förekomst i Baffinsbay äro osäkra;
(Jfr J. G. Ag. Grönl. Lam. och Fuc. sid. 11 och 18). Sitt
maximum af freqvens når den vid Norges nordkust. Dess nord*
ligaste fyndort är Spetsbergens Nordkap, Lat. N. 80° 31’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
