Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dictyosiphon Hippuroides (Lyngb.) Kiitz.
Tab. Phyc. 6, p. 19. Scytosiphon hippuroides Lyngb. Hydr. Dan. p. 63.
f. typica.
Descr. Dictyosiphon hippuroides Aresch. Obs. Phyc. 3, p. 26.
Fig. » » Kiitz. 1. c. t. 52.
Exsicc. > » Aresch. Alg. Scand. exsicc. No 105, 320, 321.
f. fragilis Har v. (nob).
Dictyosiphon fragilis Harv. in Kiitz. Spec. Alg. p. 485.
Descr. Dictyosiphon fragilis Kiitz. 1. c. %
Fig. » > t Tab. Phyc. 6, t. 52.
# __
Syn. Dictyosiphon foeniculaceus « Aresch. Phyc. Scand. p. 369.
> hippuroides Gobi, Algenfl. Weiss. Meer. p. 66.
> > Kjellm. Spetsb. Thall. 2, p. 38; Algen v.
Murm. Meer. p. 46; ex parte.
-> > Kleen, Nordl. Alg. p. 34.
Anmärhiing vid formerna. Denna art är i polarhafvet
mindre månggestaltad än följande, men uppträder dock äfven
den under åtskilliga utmärkta former, af hvilka utom den
typiska en särskildt synes mig vara karakteristisk och böra
framhållas. Den typiska formen, för hvilken jag håller den,
som af Areschoug utdelats under N:o 105 i Alg. Scand.
exsicc., är den allmännaste. I Norska polarhafvet förekommer
derjämte en annan, i hvilken jag trott mig igenkänna den af
Kiitzing diagnosticerade och afbildade D. fragilis. Genom
sin lösare konsistens, sina tätt sittande, grofva, från smal bas
uppåt i tjocklek tilltagande grenar afviker den betydligt från
f. typica och påminner ej obetydligt om en Coilonema.
Fristående är denna form icke. Stundom närmar den sig så
mycket den typiska, att en gräns är svår att draga. Den i det
egentliga Ishafvet vanligaste formen är den, som är utdelad i
Aresch. Alg. Scand. exsicc. under N:o 321.
Lefnadsförhållanden. I Norska polarhafvet är arten
företrädesvis litoral, stundom, liksom i andra delar af polarhafvet,
sublitoral. Den går icke ned till något betydligare djup. Den
växer epifvtisk på andra alger, mest Chordaria, men träffas ej
sällan fäst på sten. Vid Norges kust förekommer den’i ganska
betydliga individmassor. Den trifves både på öppna och
skyddade delar af kusten. Vid Norges kust bär den zoosporangier
hela sommaren, åtminstone till midten af september. Vid
Spetsbergens kust har jag funnit den med dylika organ både
sommar (augusti) och vinter (december).
Utbredning. Känd endast från polarhafvet norr om A tian-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
