Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemföra vi nu med hvarandra de lemnade förteckningarna
öfver de särskilda arktiska landens inlandmollusker, finna vi,
hvacl landfaunan beträffar, att den i allmänhet är
sammansatt af fuktighetsälskande jord-, busk- och löfsnäckor, men
deremot saknar de till kalkbergen hänvisade eller ett torrt och
soligt klimat behöfvande stensnäckorna. Dermed stå också
deras allmänna morfologiska karakterer i närmaste
sammanhang. De skalbärande arterna hafva oftast ett tunt, glänsande,
hornartadt, genomskinande, enfärgadt, ofta glasklart eller
smutsigt hvitt med mörka band tecknadt skal. De förra eller
jordsnäckorna äro vida ymnigare än de andra, de lefva på marken,
under mossa eller stenar eller under multnande blad på
skugg-rika ställen i skogar eller busksnår, undflyende ljuset, de
senare eller busksnäckorna uppehålla sig deremot under eller på
buskar, liksom jordsnäckorna företrädesvis vid vatten. Snäckor
med tjock, stundom hårig epidermis, såsom Sibiriens
Eulota-och Fruticicola-arter, äro i fullkomlig öfverensstämmelse med
landets fuktiga klimat, men Helices med tjock, tillbakaviken
munsöm och framför allt med tandad mynning äro främmande
för den arktiska zonen; den enda art med sådan mynning,
Hél. subpersonata, är en amerikansk form, närmast förvandt
med Hel. inflecta Say.
Den arktiska faunan, ofvan 72° n. br., är mycket fattig,
ehuru vegetationen der är i förhållande till landets höga
latitud icke torftig. På Spetsbergen finnas blott 122 arter
kärlväxter, isynnerhet Cruciferse och Graminese, men inga trädslag
utom tvänne ett par tum liöga Salixarter, inga
Vaccinium-arter, inga Leguminoser. Der finnas dock icke några
land-eller sötvatten-mollusker. Nordligast af alla sådana är Physa
i nordvestra Nordamerika; Planorbis Nathorsti 11 o va sp. togs vid
Aulistsi-viken den 1 juli. Denna art af Gyraulusgruppen och det stora formområdet
af P. borealis Lov. har följande utseende: Testa supra centro impressa,
subtus concava, cornea, transversim tenuissime striatula, ne minime etiam sub
lente valido spiraliter lineata; anfr. 4^2, regulariter accrescentes, perconvexi,
sutura profunda canaliculata disjuncti, ultimus superne obtusissime
angulatus, extus convexus, suturam versus forte declivus, ad marginem inferiorem
perobtuse angulatus, ceteri medio obtuse angulati, intus declivi; apertura
parum obliqua, rotundato-obovata, marginibus in pariete approximatis et
callo tenui junctis. Diam. 3*/2 mm. — Hos Pl. arcticus Bk., också en Pl.
borealis-form, måste man förutsätta en vida hastigare tillväxt af
vindnin-garna, då dessa blott äro 3V2 vid en skalbredd af 5 mm. Vindningarna hos
den nya arten hafva ock en annan form: den siste är på öfre sidan rundadt
trubbkantig och derifrån utåt konvex, men inåt starkt och rätsidigt sluttande
ned i den rännformiga sömmen; de öfriga öfverst trubbkantiga, utåt och inåt
nästan lika sluttande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
