Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början lida af den torra kölden, men sedermera dels få tillräcklig fuktighet,
dels under vintren skyddas af det tjocka snötäcket. 7) Den alpina faunans
snäckor hafva i öfvervägande grad nedtryckta skal. Orsaken härtill torde
till en del vara att söka i klimatets inflytande, men äfven bero på andra
omständigheter. M. Coutagne förmodar, att H. arbustorum, som på
högalperna icke kan såsom i dalarna vintertiden söka skydd under löfbäddar
på marken, under trädrötter o. d., utan måste göra det i klippremnor, häraf
får sin nedtryckta form; men alla Helices, som lefva på klippväggar, såsom
just de alpinska Campylsea-arterna och många Iberus-arter, hafva till följd
häraf ett nedtryckt skal (hvilket t. o. m. blir hänglåslikt eller nedåt bredare),
liksom skalet hos de på klipporna hängande Clausilierna i sydöstra Europa
blir ovanligt långt och smalt. 8) På af naturen tunnskaliga arter, ss. Vitrinse
och Hyalinse, har ett torrt och hett klimat samma inflytande som ett fuktigt
och kallt; deras skal få nämligen starka strimmor och veck. I förra fallet
derför (förmodar Coutagne) att regndagar tvärt följa på långvarig torka, så
att mantelsekretionen, hvaraf skalet bildas, ständigt och plötsligt afbrytas
af torkan, för att åter börja, då nederbörd inträffar; i det senare fallet
uppenbarligen derigenom att tillväxten hämmas genom kölden och blott
äger rum under ei> kort tid af året. En stor olikhet skulle derför finnas
emellan båda deruti, att under det strimmorna och vecken i förra fallet
blott angåfve afbrotten under en period, ett år, äro de i senare fallet
verkliga årsringar, ss. hos den arktiska faunans Pisidier och den alpina faunans
Vitriner. 9) Då en art måste uthärda stark värme och torka, blir skalet
vanligen tjockt med tunn epidermis. Af motsatta skäl blifva högfjällens
och de arktiska snäckorna tunnskaliga med tjock epidermis, som dertill ofta
har egendomliga beklädnader. 10) I högalperna liksom i den höga norden
hafva molluskerna ett helt annat lefnadssätt eller förändra det de föra i
låglandet, så att de förekomma på för dem i det senare alldeles främmande
lokaler och lefva derjemte längre. I låglandet äro Yitrinerna ettåriga, de
dö bort mot slutet af vintren eller början af våren, sedan de lagt sina ägg.
hvilka utvecklas på dolda ställen, tills djuren plötsligt framträda på hösten
fullbildade. På högalperna kan man finna \7itriner under alla
sommarmånaderna i olika utvecklingsstadier. Likaså i norden, som vi finna af en
mängd exemplar af Y. angelicse från Grönland, tagna under senaste
expeditionen i augusti 1883. Clessin har i en Alpbäck i Allgäu vid 3000 fots.
höjd tagit Limnsea peregra med 5 årsringar, då denna art öfverallt i
låglandet blott har 4.
I de sö^ra landen äro landmolluskerna långt öfvervägande
sötvatten-molluskerna till artantal, men ju högre mot norden desto mera utjemnas
detta, så att förhållandet i höga norden blir alldeles omvändt, för att
slutligen i högsta norden åter ändra sig till likhet med i södern. Till
bestyrkande häraf meddelas förteckning på ungefärliga artantalet i några af
söderns faun-områden och upp till de europeiskt-asiatiska subarktiska och
arktiska regionerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
