Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter befrielsen från isen middagstiden den 18 juli 1879
passerade Vega natten emot den 1!) juli förbi Kap
Serdze-kamen och den 20 juli förbi Kap Deschnew (Ostkap), mötande
delvis förut ej sedda fogelarter, särdeles efter inträngandet,
genom Berings sund. Först anlöptes
S:t Lawrence Bay på asiatiska sidan af sundet. I följd af
ishinder kunde Vega ej intränga längre i viken än till byn
Nunamo (65° 30’ n. br., Vegas färd, II, sid. 223). »På ett ringa
afstånd från kusten upptogs landet af en ganska hög
bergskedja, som var söndersplittrad i en mängd toppar, och hvars
sidor bildades af ofantliga, i terrassformiga afsatser delade
sten-rösen». Växtligheten 1 på strandafsatsen, som den 20—21 juli
var i fullt flor, var artrik och frodig. Derefter öfverfors
Berings sund den 21—22 juli, hvarvid Diomed-ön sågs med
dess fogelkolonier (Simorhynchus cristatellus), och anlöptes
Port Clarence (65° 15’ n. br.) på amerikanska sidan, Alaska
området (Vegas färd, II, sid. 227). På södra sidan af hamnen
och den deri utfallande floden Kuirak samt sjön Imauruk, dit
en utfärd gjordes den 23—24 juli, »stupar landet brant mot
stranden med en 10—20 meter hög afsats; på norra sidan
der-emot är stranden för det mesta låg, men längre inåt landet
höjer marken sig äfven här hastigt till afrundade kullar om
3—400 meters höjd».
Härifrån vände Vega åter till Tschuktsch-halföns
sydöstra kust och ankrade den 28 juli i Konyam-viken (64° 49’ n. br.)
vid Senjavin-sund (Vegas färd, II, sid. 246). Bugtens sydöstra del
omgifves af en temligen ödslig myr, innanför livilken resa
sig åtskilliga bergstoppar till en höjd af nära 600 meter. På
norra sidan »träffades gräsrika sluttningar med temligen höga
busksnår och en stor mångfald af blommor».
S:t Lawrence-öns nordvestra ända (63° 48’ n. br.; 171 ’/o° v.
1. Gr.) besöktes den 31 juli - 2 augusti (Vegas färd, II, sidd. 251—
254). »Nordost om ankarplatsen bildades stranden af låga berg,
hvilka stupade med en brant sluttning mot hafvet. Från
bergen framsköto här och der ruinlika klippbildningar,
liknande dem vid nordkusten af Tschuktsch-landet». »I sydvest
vidtog en mycket stor slätt, hvilken längre inåt ön var sumpig,
men längs kusten bildade en hård, jemn, ytterst blomrik
gräsvall». I hafvet funnos ej få alger och en verklig om ock
artfattig strand-evertebrat-fauna, något som helt och hållet saknas
i de egentliga polarhafven. Floran är lika beslägtad med de
1 Jfr Kjellman, Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogam-flora;
Vega-exp. vet. iaktt., I, sid. 473—572.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
