Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstötande delarna af begge kontinenterna och dess fysiognomi
är arktisk *.
Slutligen öfverfor expeditionen Berings haf den 2—14 augusti
och uppehöll sig den 14—19 augusti på Bering-ön. Denna ort
faller utom det arktiska området, men de få ornitologiska fynd,
som omständigheterna här medgåfvo att göra, hafva dock fått
medfölja uti behandlingen af ämnet.
De tidigare forskare, som lemnat ornitologiska uppgifter
från de af Vega-expeditionen besökta orterna, skola omnämnas
i litteraturförteckningarna uti afdelningen IV.
II.
Iakttagelser och fyndorter -.
1. Cyanecula suecica (L).
Den 7 juni 1879 fälde doktor Almqvist ett exemplar (jurn.
n:r 222, sprit) vid Vegas vinterqvarter invid Tschuktsch-halfön,
således ej blott på öppna Ishafs-kusten utan ock temligen långt
från trakter, der videt bildar verkliga buskar. Uppmätt såsom
färskt hade exemplaret följande mått: längd omkr. 130 mm.,
vingen från leden 73 mm., stjerten 55,5 mm., näbben från
munvinkeln 18,5 mm., från pannan 12,5 mm., tarsen 25 mm.,
mellan-tån 18 mm., inre tån 12.5 mm.
Visserligen har redan Pallas uppgifvit blåhakesångaren
vara »in omni Rossia et Siberia frequens»; men först vida
senare har man funnit en bestämd gräns emot norr och utredt
fogelns förekomst österut. Norrut är arten beroende af
busk-regionens gränser: på Kola-halfön går hon flerstädes ända ned
1 Kjellman, Fanerogamfioran på S.t Lawrence-ön; Vega-exp. vet. iaktt.
II, sidd. 1—23.
2 Arterna uppräknas i ordningsföljd enligt: Sundevall, Methodi
naturalis avium disponendarum tentamen. Stockholm 1872—73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
