Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synt i Udskoi Ostrog vid Ochotska hafvet. Genom sistnämnda
trakter flyttar fogeln sannolikt från nordligaste Asien; måhända
hör hit äfven någon del af Dybowskis och Taczan o wskis
M. japonica Swh. »(Bu 11. s. zool. fr. 1884, s. 156, = M.
hamtschat-ica Tacz. + ocularis Tacz.) från Wladiwostok och Ussuri.
Fogeln flyttar sedermera längs Kinas kuster, ty Swinhoe,
som sjelf först urskilt formen, uppger (Pr. zool. soc. Lond.
1871, s. 364) sig hafva erhållit exemplar från Hongkong, Macao,
Canton, Formosa och Hainan. (Uppgiften att fogeln skulle
häcka på Formosa synes dock vara förhastad).
Från Tschuktsch-halfön har denna ärla förflugit sig till
Amerika,1, veterligen blott tväune gånger: enligt Turner
(Auk 1885, s. 157) iakttogs ett ex. den 14 maj 1881 på en af
Blischni-öarna (Atka, enl. Nelson) den vestligaste gruppen af
Aleuterna, och Belding erhöll den 7 januari 1882 ett ex.
ända ned i Syd-Kalifornien vid La Paz (Ridgway, Proc. U.
S. Nat. Mus., IV s. 414), uppenbarligen ditkommet icke öfver
oceanen utan från Tschuktsch-halfön, öfver Berings-sund till
Alaska och derifrån längs hela vestkusten.
6. Budytes flavus (L.).
Såsom bekant ersättes den typiska Bud. flavus (med
ask-grått hufvud och hvitt streck genom ögat) uti Europas
nordliga delar (Norge, norra Sverige och Finland, Archangel,
Pe-tschora) af en särskild form, Bud. borealis Sund. {viridis Gm el.,
jfr E. v. Homeyer, J. f. Orn. 1878, sid. 129 noten; cinereocapillus
Savi, Bp., med skiffergrått hufvud och utan hvitt ögonstreck).
Sistnämnda form tillhör jemväl vestra Sibirien (Ob-dalen enl.
Finsch) och tränger längs Jenisej 2 ända till 69° (Seeb.).
Den finnes äfven i Taimur-landet, ty v. Mi dd en do r ffs exemplar
från Boganida (71°) torde tillhöra densamma, såsom redan
Dresser påpekat (B. of Eur.).
Vega-expeditionen fann under resan längs sibiriska
Ishafs-kusten ingen gulärla förr än vid Tschuktsch-halfön om våren
år 1879, men icke den nordiska formen, Bud. borealis, utan en
1 Likaledes har M. alba ett par gånger anträffats på Grönland. För
öfrigt äro, såsom bekant, ringärlorna fullkomligt främmande för Amerika.
2 Seebohm fick ännu vid polcirkeln ett ex. af B. flavus, men ansåg
det vara vilsekommet hit med flockar af B. borealis (viridis; Ibis 1878,
sid. 351).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
