Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vega-expeditionen träffade fjällripor endast vid
Taimur-landets vestkust, nämligen en kull den 8—9 augusti 1878 vid
Dic-ksons hamn (73° 28’) och den 16 augusti vid Aktinia-viken
af Taimur-ön (76° 15’), på sistnämnda ställe skötos några yngre
och en äldre fogel, hvars ving- och stjertpennor ännu icke
voro fullt utvuxna efter ruggningen; exemplaret, en hane,
hemfördes’i sprit och har följande utseende:
Näbben till pannan 17,5 mm. till mungipan 20,5 mm.
Huf-vudet och öfre kroppsdelarna bära sommardrägtens finspräckliga
färg, bakryggen är mycket finspräcklig af svart, ljusbrunt och
hvitaktigt, halsen och bröstet svartaktiga; underlifvet bär rester
af mörka fjädrar, men är redan öfvervägande hvitt. De största
stjertpennorna hafva något hvitt vid basen af utfanet, — den
första 20 mm. och de följande 14—10 mm, — och tvär gräns
emot det svarta; pennspetsarna äro hvita till 2—5 mm. De
ny-utväxande tjädrarna på alla kroppsdelar äro hvita. — Fogeln
befinner sig således i öfvergång från sin brunspräckliga
som-mardrägt till hvit vinterdrägt, utan att under hösten få någon
sådan silfvergrå mellandrägt, som är kännetecknande för den
skandinaviska fjällripan. Exemplaret tillhör derför Lagopus
rupestris likasom Seebohms exemplar från Goltschicba.
Expeditionen hemförde äfven ett skinn utaf en hona, men
tyvärr utan anteckning om fyndort eller tid, tvärtom åter
saknades i den hemförda samlingen en på Bering-ön erhållen ripa
(se nedan). Det syntes derför till en början ovisst, om
nyssnämnda hona var just den saknade fogeln, eller möjligen
erhållits redan vid Taimur-landets vestkust. Då stjertpennornas
rot knapt hade spår af hvitt och spetsarna alldeles intet,
tycktes Sundevalls (Öfvers. K. Vet. Akad. Förhandl. 1874, sid.
18—20) härpå grundade karakterer utvisa, att fogeln icke
tillhörde L. rupestris; den betecknades derför som L. alpmus Nilss.
(= matus) och var såsom sådan utstälcl bland Vegas uppstoppade
foglar i Stockholm år 1880, i Venedig 1881 och London 1883
(Special Catalogue n:r 45). Uti referatet från sistnämnda
utställning (Ibis 1883, sid. 347) förklarade emellertid Saunders
sig böjd för att anse fogeln tillhöra L. rupestris, föranledd
der-till genom Seebohms ofvan anförda fynd vid Jenisejs
utlopp.
Vid undersökning år 1885 har det visat sig, att fogeln icke
är det exemplar, som uppmättes på Bering-ön, ty måtten
samstämma icke (vingen 195 mm., stjerten utom huden 107 mm.,
näbben från näsb. 10 mm., dess höjd vid basen 9,5 mm., tarsen
35 mm., mellantån med klo 33 mm., klon 10 mm.). Således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
