Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, åtminstone genetiskt taget, böra anse denna form som
hufvudform, hvarur de öfriga differentierat sig såsom geografiska
former, nämligen dels såsom fjällformer (*alpinus»): mutus
Mont. i Skandinavien och montanus Brehm (om den är skild)
på sydeuropas alper, samt den fjällripa, som lefver på
Central-Asiens toppar; —dels som insulära former: hemileucurus Gaim.,
(hyperboreus Sund.) på Spetsbergen, Ridgwayi Stej n. på
Bering-ön, Nelsoni Stejn. på Unalaska (Auk 1884, sid. 226) och
Atk-hensis Turner på de vestligaste öarna af Aleuterna. Måhända
skall den okända ripan på Novaja Semlja och kanske också
Hed en ströms ripa på Nysibiriska öarna visa sig vara egna
former; (Nelson yttrar intet om någon ripa på Wrangels
land). Man kan åtminstone misstänka afvikelser, då ju denna
stationära art visat sådan benägenhet att annorstädes bilda
endemiska former på isolerade områden.
Lagopus Ridgwayi Stejn.
Lagopus alpinus Dy b., Bull. Soc. Zool. Fr. 1883, s. 368.
L. Ridgwayi Stejn., Proc. Biol. Soc. Washingt. I, 1884, april 10, p. 98.
L. rupestris subsp. insularis Bogdanow, Oonsp. Av. Ross., 1884, s. 34, enligt
Stejneger, Results of orn. expl. (Bull. U. S. Nat. Mus. n:r 29) 1885,
s. 194—202.
På Bering-ön erhöll expeditionen af herr Osche ett exemplar, hvarom
i färskt tillstånd antecknades: »Längd öfver ryggen 376 mm., vingen från
leden 181 mm., afstånd mellan arm- och handpennornas spetsar 33 mm.,
stjerten 100 mm.; näbben från pannan 18 mm., från näsborrarna 12,5 mm.,
dess höjd öfver näsborrarna 9 mm.; tarsen 36 mm., mellantån med klo 37
mm. Första vingpennan är 38 mm. kortare än den andra, denna åter 6 mm.
kortare än den tredje, som är längst; de sex yttersta vingpennorna hafva
bruna spolar, de öfriga hvita. Hakan och strupen rostgula med svarta
små-fläckar; bukens fjädrar svarta med breda rostgula och hvitaktiga tvärband.
Näbben svart, fötter och klor ljust blågråa». (Nordqvist).
Ehuru detta exemplar sannolikt blef tillvarataget, liar det likväl efter
hemkomsten icke kunnat återfinnas. Det lider emellertid icke det ringaste
tvifvel, att det tillhört ofvanskrifna, först nyligen urskilda form; ty
Stejneger förklarar denna vara den enda, som finnes på Bering-ön, och att den
derstädes finnes i stor massa. Vi hänvisa för öfrigt till hans ofvan citerade
utförliga skildring af dess afvikelser från öfriga former.
Numenius borealis (Forst.) Lath.
Nelson uppgifver sig vid Kap Vankarema å tschuktscli-kusten den
6 augusti 1881 hafva sett fyra individer af denna amerikanska art. Då arten
veterligen ej i öfrigt är funnen inom gamla verlden, synes artbestämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
