Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besannade år 1872 denna förmodan genoin att beskrifva ett
exemplar i vinterdrägt, anträffadt af honom uti Bremens museum,
troligen (enl. Finsch, sid. 18) ditkommet från S:t Petersburgs
museum och från de af Kittlitz hemförda samlingarna.
Arten har blifvit anförd äfven från Japan, men uppgifterna
härom synas oss vara tvifvelaktiga. Uti Ibis 1874, (sid. 166)
omtalar Swinhoe såsom »Uria sp.» en för honom obekant
Brachyrhamphus, lik Br. marmoratus men med längre näbb,
erhållen vid Hakodadi af Bl a kis ton, hvilken ägde ännu ett
exemplar till. Aret derpå (Ibis 1875, sid. 458) hänförde
Swinhoe begge dessa, och ytterligare ett tredje, till Brandts föga
kända art Br. Kittlitzi; alla tre voro erhållna i april och maj
(jemväl omtalade af Blak. och Pryer, Ibis 1878, sid. 210).
Men år 1884 (Ibis, sid. 31) har Seebohm granskat en i maj
fångad hona (n:r 1,357) samt en i november äfvenledes nära
Hakodadi fäld hona, befintlig uti Swinhoes samling, och
förklarat begge tillhöra Br. Wrangeli; denna sistnämnda åter
tyckes Swinhoe anse vara en egen art, ehuru Brandt
betecknat henne såsom endast vinterdrägt af Br. marmoratus.
Emellertid föranleddes Seebohm redan samma år (Ibis 1884,
sid. 174) genom ännu ett något afvikande exemplar från
Hakodadi (den 23 mars, H. Hen son) till slutsatsen, att alla fyra
vore olika stadier af en och samma art, »probably Br.
Kittlitzi ». För vår del betvifla vi likväl äfven sistnämnda
bestämnings riktighet; ty uti Ibis 1884, sid. 31 angifver Seebohm
måtten (culmen: $ n:r 1,357 mäter 1,3 = 33 mm., n:r 1,918
åter 1,4 = 35,6 mm.; tarsen mäter 7 = 17,8 mm. och
mellantån med klo 1,3 = 33 mm.), enligt hvilka näbben är till den
grad lång, att någon likhet med Br. Kittlitzi alls ej kan komma
i fråga. Gälla dessa mått äfven de öfriga exemplaren från
Japan, såsom man är berättigad att antaga, så torde arten böra
utmönstras från detta lands fauna.
Från Asien känner man oss veterligen ej flere säkra
exemplar1 än Brandts tvänne från kusten söder om
Bering-sund, samt Vegas fogel. — Från Amerika åter kände man,
förutom Brandts exemplar från Sitka, länge ingenting om
arten, enär man velat hänföra Au dubons exemplar till
annan art. Först år 1883 (Cruise of Corwin, sid. 117) med-
1 Stejneger (Results, sid. 331) antyder såsom en möjlighet, att till
denna art skulle höra de två exemplar Brachyrhamphus sp. som
Tacza-nowski omtalat från Kamtschatka (Bull. Soc. Zool. Fr. 1883, sid. 345;
»Synthliborhynclius* sp., 1884, sid. 147) och hvilka ännu icke torde vara
närmare bestämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
