Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70. Anser (Philacte) canagicus (Sevast.) Brandt.
(A. pictus Pali.)
Tschuktsch.: idlidljaut (= hvithufvud).
Anas canagica Se vastianoff, Nova Acta Petrop., XIII, 1800, s. 346, pl. 10.
Anser pictus Pallas (excl. syn. Lathami), Zoogr. ross.-as., II, 1811, s. 233.
Anser canagicus Brandt, Note sur V Anser canadensis et 1’ Anser pictus
de la zoogr. de Pallas, — uti Bull. sc. publié par l’Ac. d. sc. de S:t P:bourg,
T. I, n:o 5, p. 37. — Brandt, Descr. et Icon. anim. rossic. nov., Aves, fasc. I
1836, p. 7, tab. 1 (■>A. pictus*).
Chloephaga canagica Eyton, A monogr. of the Anatidse or Ducktribe,
London 1838. — Bonap., Compte Bend., XLTI, 1856. — Baird, B. of N.
Am., 18-58, s. 768. — Dall & Bann., Trans. Chicago Ac., 1869, s. 296.
Bernicla canagica Gray, Gen. of B., III, 1849, sid. 007.
Philacte canagica Bannister, A Sketch of the Classif. of the Amer.
Anseridae, Proc. Ac. N. Sc. Philad. 1870, p. 130—132. — Dali, Proc. Calif. Ac.
1873 & 1874. — Coues, Key, 1873, s. 283; B. of N. W., 1874, s. 558. —
Nelson, B. of Ber. Sea, 1884, s. 9-5.
Anser canagicus Finsch, Zur Ornith. N. W. Amer., Abh. d. Naturw. Ver.
zu Bremen, Bd. III, 1872, s. 66.
Denna gåsart äger en särdeles inskränkt geografisk
utbredning och har derför så lång tid varit föga bekant. Hon
upptäcktes på ön Kanaga eller Kyktak bland Aleuterna redan utaf
Merck, som följde med Billing, samt namngafs och beskrefs
af Sevastianoff. Senare identifierades den af Pallas oriktigt
med en af Latham från Staten Island öster om Eldslandet
beskrifven art, A. pictus. Misstaget rättades af Brandt, som
återgaf fogeln dess äldre namn.
Länge kände man arten blott från nyssnämnda ögrupp.
Annu år 1858 kunde Baird upptaga henne bland Nordamerikas
foglar blott såsom sannolikt förekommande på nordvest-kusten.
I sjelfva verket var hon redan då funnen der, ehuru ingen
uppgift varit i tryck synlig; ty exemplar fälda i april 1844
vid Sitka förvaras i Helsingfors universitets museum samt i
Riksmuseum i Stockholm (n:r 8,383, rf). Dessutom hade Adams
åren 1850—51 den 16 maj vid Port Clarence iakttagit en flock
af 8 stycken och erfarit, att arten årligen finnes derstädes;
uppgiften blef dock tryckt först år 1873 (Ibis, sid. 429).
Ar 1869 upplyste Dall och Bannister, att fogeln häckar
uti Alaska flerstädes, nämligen sällsynt vid Jukon-flodens
mynning (Kusilvak Slough, Kwichpak Slough, Kutlik), samt vid
Pastolik och S:t Michael den 1 juni—1 november; större flockar
voro sedda vid Jukons nedra lopp. År 1883 bekräftade Nelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
