Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Vexlingarna i fogellifvet år 1879 på
Tschuktsch-halföns nordkust.
Då Vega den 27 september 1878 ankom till
Tschuktsch-halfön och dagen derpå infrös vid Pitlekaj, hade årstiden redan
framskridit så långt, att marken var rimfrostklädd och frusen,
hvarför också landfoglarne, så när som på de öfvervintrande,
redan lemnat trakten. Af sjöfoglarne åter funnos qvar blott
de härdigaste, och äfven de voro just stadda på uppbrott.
Redan under färden längs Tschuktsch-landets kust hade
flyttande sjöfogel-skaror blifvit iakttagna den 11 september
(Almqvist), och den 16, 18 och 19 september sågos oräkneliga skaror
alfogel. Afven efter infrysandet sågos på afstånd stora skaror
sjöfogel, som antogos vara till största delen alfogel, komma från
kusten längre bort i NV., således från kust-tundran, medan
andra anlände från N, utan tvifvel från Wrangels land och
Heralds ö. De flögo högt upp i luften eller längre ut till hafs
och österut, bortom isen. Några få slogo den 4 oktober ned
i vakar närmare fartyget, och ännu den 19 oktober (Vegas
färd, I, sid. 493) sågs på afstånd en oöfverskådlig mängd
flytt-fogel draga i riktning åt Berings sunds södra mynning.
Det sammanhängande isfältet, som inneslöt Vega, hade
redan den 13 oktober (Vegas färd, I, sid. 449, 450) en bredd
af åtminstone 30 kilometer och tilltog under vinterkölden så,
att det måtte sträckt sig nästan orubbadt omkring 6 kilometer
från stranden. Men längre utåt var isen om vintern dock ofta
i rörelse; sannolikt funnos der hela vintern öppna ställen, att
döma af en blå vattensky, som från fartyget ständigt var
synlig i NV. till O. Tschuktscherna visste också berätta, att en
del sjöfoglar öfvervintrade derstädes, t. ex. »tschoadlin» (Uria
grylle var. Mandtii) och »keruker» (U. arra), hvilka såsom
bekant draga sig endast kortare sträckor undan den påträngande
isen. Men dessa arter gjorde icke några färder inåt isfältet
och nådde ej Vega under hösten ej heller om vintern. Må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
