Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantikken i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Romantikken i England.
hans kne. Så kommer den voksne datter Jenny hjem med sin lille
ukelønn. Alle er glade, kjærlige og ærbødige. Det banker og Jenny
forteller i hast om nabogutten som fulgte henne hjem. Mor ser og
Jenny biir rød. Gutten kommer, mors øine fester sig på ham. Far
taler med ham om hester og kjør, han er genert og mor er fornøiet,
fordi hennes datter behandles med ærbødighet. Så kommer maten
på bordet og mor kommer frem med sin gode ost og nøder ham.
Derpå tar far frem den gamle bibel, de synger de kjente salmer,
far leser fore og de kneler ned i bønn. Fra slike scener springer
Skottlands storhet ut, hytten står over palatset i dyd og fromhet.
Om kongekroner og grevekroner slås istykker, skal et kraftig folk
stå som ildvern om sitt land. Vårt fedrelands Gud, du gjøt
blodstrømmen gjennem vår helt Wallaces hjerte, forlat aldri Skottland,
løft vårt fedrelands menn høiere og høiere i lysende ættfølge!
Det er — sier Taine — „den beste av de dydige idyller". Men
bak fromhet og dyd brenner her en stolthet som er like høi når
den er på kant med loven. Stolt tar den kjekke Macpherson farvel
med livet, når han skal henges. Oversettelsen er av Gustaf Frøding:
„Jag levd ett liv av strid och kiv,
mig svek til galgen för
och endast ett mig grämer hett:
att utan hämd jag dör.
Nu hälsar jag farväl til dag
och bärg och dal och sjö,
— en feg näms den bland stolte män
som icke vågar dö.“
Sà stolt och käck och utan skräck,
sà trotsig var hans gång
— han sjöng och log och tog sitt språng
inunder galgens stàng.
Burns har hvasse ord om de stores hårdhet mot dem som sliter
og lider nød. Og da revolusjonen bryter ut i Frankrike, er Burns
frihetsmann av fullt hjerte og full av tross mot herremennene.
Han priser nok fromheten i sin „Lørdagskveld i Hytten", men
han håner den snevre og kolde rettroenhet. Han blev først kjent
ved sine spottedikt over de hellige. Hans Hellig-Willie takker
sin Gud, — ja, han kunde ha fordømt ham fra morsliv, men han
har ikke gjort det. Willie har da også været pen og gudfryktig,
men dessverre, hans kjød er skrøpelig. Det var nu dette med Meg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
