Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Russisk og polsk litteratur til romantikkens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 Russisk og polsk litteratur til romantikkens tid.
samtykke. Han sender sin sønn og hennes far i grensekrigen og
lar henne myrde. Med ømhet og finhet var her den unge kvinnes
billede tegnet. Det var den første kvinneskikkelse som helt ut var
kvinne i den nye diktning. — Den blide romantikk fikk sin dikter
i Zaleski. Hans kosakkiske helter var edle og uskyldige
glansbilleder, men hans melodiøse vers henrev alle. Den direkte
motsetning til disse diktere var Goszczynski. Hans poetiske fortelling
„Slottet i Kaniow“ var grufull. Kosakkens elskede tvinges til å ekte
slottsfogden for å redde sin bror fra døden. Da farer den fortvilede
og forbitrede elsker ut blandt kosakkene, han tender oprøret blandt
dem, og i oprørs-skildringen svelger nu den hårde og ville
Goszczynski i mord og brand, når kosakkene jevner slottet i Kaniow med
jorden. Stykket er en rekke ville nattscener. Goszczynski diktet
det om nettene i Warszawa. Om dagen drev han på
sammensvergelse. Han var en av dem som førte an i den plutselige
oprørsstorm på storfyrstens slotti 1830. Det blev signalet til at hele Polen
stod i flammer. Men i det følgende år måtte den polske oprørshær
ved Ostrolenka bukke under for russernes hærmasser. Da var det
slutt med all frihet i Polen, de store diktere blev nu alle
landflyktige. Og det som fylte deres sinn blev først og fremst fortvilelsen
over fedrelandets nød.
Røsten fra denne fortvilelses dyp var fremfor alle Mickiewicz’
røst. Han skrev sitt dikt „Til Polens mødre*
O polska moder! ser du hos din son
i ögats glans ett blixtrande af snille;
om Polens kraft och ädelhet som lån
från stora dar än röjes hos den lille;
då, polska moder, på ditt knä fali ned
för korsets bild af gudamoderns smärta!
Vid hennes barm, som svärdet blodat, bed! —
det stinga skall en gång ditt eget hjärta!
Ty vore världen än så lugn och skön,
om frid af folk och stater enigt hälsas —
din son dock födts till kamp förutan lön
och till martyrskap — utan hopp att frälsas.
Hans hånd må smidas fast vid klippans vägg,
hans kropp må spännas under okets karmar,
att han ej blekne under bilans egg
och icke rodne infor galgens armar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
