Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 Nordisk litteratur efter naturalismen.
mektig uttrykk. Det er ingen blid hjemfølelse. Han føler sig
ensom, fredløs og dog naturbundet til hjemmet. Han maner frem
billedet av Gunnar fra Lidarende, som ser lien ligge fager og ikke kan
skilles fra den. „För mig finns ingen väg från hemmets dörr.“
Slik står han også slitt i sitt indre av draget mot fortid og draget
mot nutid. Skyggene har makt over hans sinn, og dog higer han
mot nuets strid og mot fremtiden. Sà blev hans bok en sterk og
stolt og hård bok, men derved også en av de store bøker i svensk
litteratur. Det er en bok med vide syner. For dikteren er fortid
og fremtid flettet sammen. I „Pingstnatten" ser han
Riddarholms-kyrkan som en fortidens sarkofag, men den gjemmer et barn med
klare øine. Ut fra fortiden vokser fremtiden, vokser mot sin
manndom. „Vår mannaålder väntar än — Vår dag är ofullbordad." Død
og liv er forenet. Døden elsker livets moder, og de liv han skjærer
av med sin sigd, dem binder han til en krans, og i nattens mørke
smykker han sin elskede med den. Høit hever sig dikterens tanke
og hans hjertes lengsel over jordens guil og glans og giede op til
resignasjon og den hellige taushet. Venus er bare en fet og
pyntesyk blondine, som hisser mennene og stjeler deres ære. „Det finns
ej i kärlek en man av heder."
Men dikteren vet at der finnes en høiere og mektigere trang
hos mannen. Det gir han uttrykk i „Djävulens frestelse*.
Djevelen har fristet Kristus med verdens lys og glans, med guli og
kvinner og med herskermakt. Nu gjør Kristus gjengjeld; han frister
djevelen til å forsake alt dette. Og det han frister med, er ørkenen,
hvor djevelen møttes alene med og stredes med Kristus. Nu skal
han igjen få opleve den stund. Og djevelen svarer dypt grepet:
Vi möttes som män och ej biir jag din träl,
men intet lockar en manlig själ
så djupt som att dröjande väga
de lifvets frukter som handen stiäl
och krama dem sonder och säga:
Det är bublor blott, som lånt solens färg,
mot den enda timman pà grublarnas berg.
Jag säger dig, vandrande mästare,
du är större än jag som frestare!
Det ligger i mennesket en lengsel ut over alle jordens mål. I
sitt dikt „Jairi dotter“ har Heidenstam gitt det et skjønt uttrykk.
Kristus har kalt Jairus’ datter tilbake til livet, men hennes sinn er
ennu på den annen side av døden; hun ser mot paradisets have og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
