Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Stålets metallografi - 18. Legerade stål - 19. Legeringsämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn och stål
18. Legerade stål.
Legerade stål kallas stål, som innehålla kisel, mangan, fosfor eller
svavel i högre halter än de för kolstålen normala eller som innehålla
ett eller flera av övriga förekommande legeringsämnen, såsom krom,
nickel, volfram, vanadin, molybden, kobolt, titan, koppar, aluminium
m. fl. Legeringsämnen användas i stål för att förbättra
hållfasthets-egenskaperna eller för att bibringa stålet speciella egenskaper, såsom
genomhärdning, värmebeständighet, korrosionsbeständighet,
krymp-frihet, slitstyrka, magnetiska egenskaper m. m. Som regel kan sägas,
att nästan alla legeringsämnen mer eller mindre höja
genomhärdnings-förmågan, d. v. s. martensitbildningen vid härdningen tränger in till
större djup under ytan i ett legerat stål än i ett kolstål. Även ur en
annan synpunkt ha legeringsämnen en avgörande betydelse vid
härdningen, då de minska den s. k. kritiska avkylningshastigheten, som
erfordras för att perlitomvandlingen skall undertryckas och martensit
bildas. Legerade stål kunna därför vanligen härdas i olja och till och
med i luft, vilket minskar eller helt eliminerar risken för kastningar
och härdsprickor. Ur metallografisk synpunkt studeras
legeringsämne-nas inverkan på stålets omvandlingar i binära och ternära
tillstånds-diagrani, där järn och legeringsämnet resp, järn, kol och
legerings-ämnet ingå som komponenter. Även för de legerade stålen spela
alltid kolhalten och järn-koldiagrammet en grundläggande roll.
19. Legeringsämnena.
Kisel (Si).
Som tidigare nämnts ingår kisel normalt även i de olegerade stålen,
och först vid högre halter än c:a 0,40% börjar man räkna stålet som
legerat.
Kisel är det enda av legeringsämnena, som finns i Sverige i
obegränsade tillgångar genom förekomsten av kvarts. Det tillföres stålet
oavsiktligt vid de metallurgiska processerna genom råvaror och
ugns-infodring, men tillföres därutöver i önskad mängd i form av kiseljärn
och kiselmangan.
På tillståndsdiagrammet inverkar kisel så, att y-området förtränges.
Vid kiselhalter över c:a 2 % passeras därför ej y-området under
av-svalningen, utan stålet är helt ferritiskt vid alla temperaturer. Kisel
förbättrar genomhärdningsförmågan, då den kritiska
avkylningshastigheten sänkes, och inverkar även gynnsamt på brottgräns och
sträckgräns i konstruktionsstål. Kiselhalter på upp till c:a 5 % i
kombination med låg kolhalt ge stålet stort elektriskt ledningsmotstånd och låg
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
