Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn och stål, av Sture Arvidsson - Stålets metallografi - 19. Legeringsämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järn cch stål
överföres i stålet vid färskningsprocesserna. Prima svenskt surt
mar-tinstål håller max. 0,025 % P som förorening. I elektriska
Ijusbågs-ugnar kan man med viss chargeföring nå ännu lägre halter.
Skadligast inverkar fosfor i verktygsstål och höglegerat
kon-struktionsstål. I vanligt byggnads järn kan man utan olägenhet
tilllåta högre halter. Fosforns inverkan på stålet framträder mest
karakteristiskt som »kallbräcka», vilket innebär en grovkristallinisk
struktur med försämrad seghet vid vanlig temperatur. I en del s. k.
automat-stål eller friskärande stål användes hög fosforhalt, ofta i kombination
med hög svavelhalt, för att göra stålet lättbearbetat vid höga
skärhastig-heter. En hög fosforhalt i gjutjärn gör materialet mera lättflutet, så att
tunna sektioner utfyllas bättre vid gjutningen.
Svavel (S).
Svavel får liksom fosfor betraktas som skadlig förorening i stål
utom i vissa specialfall.
Svavel tillföres stålet dels från svavelhalt i malmerna, dels från
koksbränsle i masugnar och martinugnar (kokseldade gasgeneratorer).
Prima svenskt surt martinstål håller max. 0,015 % S. I elektriska
Ijus-bågsugnar kan man med viss chargeföring nå ännu lägre värden.
Svavels skadliga inverkan framträder närmast som »rödbräcka»,
vilket kompenseras med mangan (se ovan). Som avsiktligt tillsatt
iegeringsämne användes svavel i automatstål i halter upp till 0,100—
0,200 °/o för att ge goda bearbetningsegenskaper vid hög skärhastighet.
Manganhalten höjes vanligen till upp mot 1 °/o för att kompensera
rödskörheten. Ofta är också fosforhalten hög i sådana stål.
Krom (Cr).
Krom är det vanligast förekommande legeringsämnet i såväl
verktygs- som konstruktionsstål, i de senare dock oftast i kombination med
andra legeringsämnen.
Det viktigaste malmmineralet är kromjärn, som består av
kromoxiden Cr2O3 i blandning med oxider av järn och ibland aluminium och
magnesium. De viktigaste kromproducerande länderna äro Sydafrika
och Nya Galedonien och för den europeiska stålmarknaden dessutom
Jugoslavien, Turkiet och Ryssland. I Sverige finns inga brytvärda
fyndigheter. Krom tillsättes stålet vid de metallurgiska processerna i form
av ferrokrom.
Krom hör liksom kisel till de legeringsämnen, som avgränsa
’/-området, så att endast ferritisk struktur kan förekomma vid
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
